Vinterhamn på Sicilien Del 1 Hösten fram till Lucia 2024

Den första oktober kom vi fram till Marina del Cale di Sole i Licata på södra sidan av Sicilien. Vår plan var att tillbringa en stor del av vintern på båten för att hinna med en del båtjobb som vi behövde ta itu med men vi ville naturligtvis också hinna se oss omkring på Sicilien. Ingen av oss hade besökt ön tidigare och som de historienördar vi är ville vi även lära oss om Siciliens historia.

         

Utsikt över Licatas hamn från Castel Sant'Angelo. 

Marina del Cale di Sole syns till vänster.

Sicilien är Medelhavets största ö och har cirka 5 miljoner invånare. Ön tillhör Italien och är bland annat känd för vulkanen Etna, helgonet Santa Lucia och maffian. Det sistnämnda talar man helst tyst om medan Etna med sina drygt 3 300 m ö h, är högst påtagligt synlig, i alla fall på hela den östra sidan av Sicilien. 

Licata är en liten stad med cirka 40 000 invånare. Det finns inga stora turisthotell men en lång strand som lockar folk på sommaren. Staden har förhistoriska rötter på grund av sitt strategiska läge vid en flodmynning, mitt på Siciliens sydvästkust. I modern tid är det de allierades landstigning på kusten vid Licata som har skrivit historia. Sicilien befriades relativt snabbt, efter svagt tyskt motstånd, och därefter resten av Italien vilket ledde till Mussolinis fall.

Minnesstenen berättar om de allierades landstigning i juli 1943. 

De första dagarna såg vi oss omkring i de gamla kvarteren i Licata. Slitet och med många övergivna hus men med Street Art och virkade mormorsrutor som dekoration.

Många seglare som tillbringar sommaren i Grekland kommer till Licata för vintern. Där finns en stor seglarcommunity med många aktiviteter. Vi lärde känna många seglare från olika länder. På söndagar är det gemensam barbecue och två gånger i veckan är det AW på Blue Sky bar. För den som vill finns det träning nästan varje dag i marinan, allt från boot camp till yoga och pilates. 

I marinan finns också en bra skeppshandel, restauranger och en tvättomat. Utanför grindarna ligger det ett shoppingcentrum med en stor mataffär och en nyöppnad kinesaffär. Vad mer kan en långseglare önska! 

Vi beställde nya solceller till rufftaket i stället för de gamla som vi hade installerat strax innan vi lämnade Sverige. De gamla var limmade på taket och vi hade inte varit nöjda med dem. De hade faktiskt smält och förstört gelcoaten under. Claes försökte på olika sätt att återställa ytfinishen men fick ge upp och monterade de nya med fästen på grabbräckena istället. Vi märkte snabbt att de fungerade väldigt mycket bättre! Lärdom att dra från det: - solen är stark i Karibien och Medelhavet så solceller behöver en luftspalt runt om.

De nya solcellerna är likadana som de vi i fjol monterade på sidorna och ger mycket bättre effekt. Pirpromenad och träningspass.

Det kändes snabbt att vi skulle trivas i Licata men eftersom staden inte är en turistort talar inte så många engelska. Vi behövde lära oss lite italienska för att kunna kommunicera på den nivå som vi önskar. Sagt och gjort, vi började med en onlinekurs och snart kunde vi börja urskilja vad som står på skyltar utan att behöva förlita oss på den stundtals förvirrande Google translate.

Veckorna gick och i slutet av oktober anlände Tindra till Licata för vinteruppehåll. Nu var vi sju svenska båtar i marinan. 

AW, Mexican train-spel på marinans café och BBQ.

Första advent-helg i Licata med promenad på stan och middag på Tindra. 

Dags för road trip

Det tog ett tag, närmare bestämt en bit in i december, innan vi kom iväg på vår första upptäcktsfärd. Vi hyrde en bil och vårt första mål var Villa Romana del Casale, byggd på 300-talet på lämningar av en äldre villa. Egendomen har troligen ägts av någon i den absoluta eliten i romarriket och därefter använts för olika ändamål fram till att ett jordskred begravde området på 1100-talet. 

Villan glömdes bort och området användes till jordbruk under århundradena. På 1800-talet hittade man mosaikbitar och kolonner och på 1900-talet blev utgrävningarna mer seriösa. Idag har man grävt fram 3 500 kvadratmeter mosaik och det gör Villa Romana del Casale till den rikaste, mest omfattande och komplexa samlingen av romersk mosaik i världen. Den är lagd av nordafrikanska hantverkare och är naturligtvis ett världsarv, välkänd av arkeologer värden över. 

På skissen över området kan man se hur stort palatset var. Det långa röda strecket är korridoren med jaktscenerna. Den är 60 meter lång! 

Man har byggt broar och täckt över området för att det ska vara möjligt att föreställa sig hur Villa Romana såg ut. I mitten av den undre raden syns den privata ingången till spa-anläggningen.

Basilikan

Den långa korridoren med jaktscenerna ligger vid ingången till basilikan.

Den mest omtalade mosaiken kallas för Bikiniflickorna. Den föreställer en idrottstävling med enbart kvinnliga deltagare.

Mosaik överallt, även där man får gå. På nedre raden syns detaljer ut jaktscenerna. Djuren togs ombord på skepp vid den afrikanska nordkusten och transporterades till Rom för att visas upp på Colosseum.

Vi fortsatte till Syracusa där vi träffade Cathrine och Lars. Det var dags för Luciafirande! Syracusa har en sak gemensamt med oss svenskar, Santa Lucia. Hon föddes i staden och dog martyrdöden där, endast 21 år gammal. Inom den romersk-katolska kyrkan vördas hon som en martyr och ett helgon. Hon är Syracusas skyddshelgon och firas den 13 december med festligheter och en procession genom staden. 

Vi bodde på ett B&B på halvön Ortigia, den gamla delen av Syracusa, där katedralen och övriga sevärdheter ligger. På kvällen, 12 december, var vi på en konsert i Chiesa di Santa Lucia alla Badia strax intill katedralen. Dit var Nordiska Musikgymnasiet från Stockholm inbjudna för att bjuda på ett svenskt Luciatåg. Först lyssnade vi på väldigt duktiga, lokala ungdomsmusiker och en ungdomskör. Därefter höll Jan Björklund, Sveriges ambassadör i Italien, ett tal på italienska där han bland annat förklarade vår svenska tradition med Luciatåg. Trots det var det flera sicilianare runt oss som ryckte till när Lucia med sina tärnor och stjärngossar skred in i kyrkan. 

Ett äkta svenskt luciatåg i Syracusa

Luciadagens morgon var det Lucia-mässa i katedralen och även där var Björklund med. Han satt längst fram bland VIP-gästerna och kunde inte smita ut som vi gjorde när det drog ut på tiden. Vi tog en sväng ut till fortet längst ut på udden istället och stannade till och åt var sin arancino innan vi återvände till katedralen för att se processionen. 

Castello Maniace byggdes på 1200-talet och har varit militärt område fram till 1970-talet. 

Ortigia

Piazza Duomo var helt fullt av människor som ville se Helgonstatyn bäras ut ur katedralen vid 15-tiden. Den ett ton tunga silverstatyn bärs av 60 troende män genom hela staden till Basilica di Santa Lucia al Sepolcro. De går i 10 sekunder och vilar i 1,5 minut. För att visa vördnad för Lucia var det många åskådare som gick barfota i decemberkylan, något vi även har sett vid andra processioner.

Det tog hela kvällen för Luciaprocessionen att ta sig runt i staden och feststämningen var hög. För oss blev det en upplevelsen att få se den här traditionen på så nära håll!

       

The Original Luciatåg...

Luciastatyn i katedralen under mässan. Senare samma dag ropades hon ut ur katedralen av folkmassan och började sin resa genom Ortigia och Syracusa. 

Nästa dag tog vi oss till Neapolis, en stor arkeologisk park i Syracusa. Där finns några av de mest betydande antika lämningarna från grekisk och senare romersk tid. Förutom amfiteatrar lär även Archimedes grav finnas inom parkens område men den platsen är stängd för besökare. 

Vad man däremot kan se är den vackra paradisparken, för tillfället smyckad med vackra statyer i brons. Från början var det ett stenbrott där slavar och fångar bröt sten till stadens byggnader under den grekiska eran. I ena hörnet ligger Dionysos öra, en uthuggen grotta som enligt legenden användes som fängelse för politiska fångar av tyrannen Dionysos I av Syracusa. Akustiken därinne är exceptionell vilket innebar att han kunde avlyssna fångarnas framviskade hemligheter. 

Latomia del Paradiso, den vackra parken i Neapolis. 

Dionysos öra, en tunnel/grotta med imponerande 23 meters takhöjd leder 60 meter in i berget.

Överst den romerska amfiteatern med en bronsstaty av Ikaros med smälta vingar. Underst syns den grekiska teatern som byggdes runt år 300 f.Kr.

Vi tog vår hyrbil tillbaka till Licata för ett snabbt stopp i båten innan nästa road trip norrut. Vi hann med ett glöggmingel och en arkeologisk utgrävning men det får bli nästa blogginlägg.