Andante Sailing

Azorerna Den portugisiska ögruppen Azorerna består av vulkaner som har rest sig ur Atlanten där de europeiska, afrikanska och amerikanska kontinentalplattorna möts. Portugiserna kom dit runt år 1430 och började befolka de obebodda öarna. Namnet kommer av att de första sjömännen trodde att de såg massor av duvhökar, açores, men det var i själva verket ormvråkar.  Ögruppen ligger mellan USAs ostkust och fastlandsportugal, ca 1 450 km från Lissabon. Det är betydligt längre till Nordamerka, ca 4 000 km. På grund av det strategiska läget har Azorerna länge haft en viktig roll för sjöfarten. Knappt en kvarts miljon människor bor på de nio öarna. Religionen spelar en stor roll i deras liv och Divino Espírito Santo, Den Helige Ande, har ofta fått ett eget hus för tillbedjan i byar och städer, s k Impérios. För de flesta är öarna kanske mest kända för det azoriska högtrycket, som dominerar det europeiska vädret. Av de fem centrala öarna besökte vi alla utom den minsta ön, Gracio...

Så var det då dags att sätta segel tillbaka mot Europa. Det var med blandade känslor vi lämnade Saint-Martin. Beslutet att återvända till Europa var taget. Förutom att vi nu har tre små barnbarn som vi knappast annars skulle få träffa under deras första år, fanns det andra skäl som vägde tungt.  Dags att koppla in vårt vindroder Sören igen. Vi lämnade Marigot Bay, Saint-Martin måndag 1 maj klockan 11.00. Den första dagen forsade vi fram i halvvind och solsken. Varje dag tog vi en bild av trippmätaren vid 11-tiden och räknade ut hur långt vi hade gått och hur vi många sjömil vi hade kommit närmare vårt mål, Azorerna. Som måttstock satte vi fågelvägen Saint-Martin - Azorerna 2178 NM. Det betyder att vi ansåg oss vara halvvägs när det var 1089 NM kvar. Vår ambition var att klara 120 NM om dagen vilket innebär en snitthastighet på 5 knop och att vi skulle vara framme på Azorerna på drygt 18 dygn. Vi hade bestämt med Cathrine och Lars på Tindra att vi skulle segla tillsamman...

Saint-Barthélemy St.Barth var en svensk koloni under nästan 100 år. Gustav lll bytte till sig ön 1784 mot handelsrättgheter i Göteborg och det är från honom huvudstaden Gustavia fått sitt namn. Redan innan Sverige förvärvade St.Barth fanns det slavar på ön men slaveriet ökade kraftigt under det svenska styret då Gustavia, som var en frihandelsstation, var en av de hamnar som tog emot slavskepp från Afrika. Inte förrän 1847 avskaffades den svenska slavhandeln och de sista slavarna på St.Barth friköptes.  Claes kom med flottans långresefartyg Älvsnabben till St.Barth i februari 1976. Resan gick från Göteborg via Algeriet och Venezuela genom Panamakanalen till San Francisco. Därefter vände de hemåt och besökte Acapulco, Galapagos och Karibien. Gustavia, som då var en sömnig liten by med ganska få besökare, var ett av stoppen i Karibien. För Claes var ett av målen med vår segling därför att komma tillbaka till St.Barth.  Veckan innan vi kom till St.Barth spelade vi "när då då?" p...