Saint-Barthélemy (St. Barth) och Saint-Martin
Saint-Barthélemy
St.Barth var en svensk koloni under nästan 100 år. Gustav lll bytte till sig ön 1784 mot handelsrättgheter i Göteborg och det är från honom huvudstaden Gustavia fått sitt namn. Redan innan Sverige förvärvade St.Barth fanns det slavar på ön men slaveriet ökade kraftigt under det svenska styret då Gustavia, som var en frihandelsstation, var en av de hamnar som tog emot slavskepp från Afrika. Inte förrän 1847 avskaffades den svenska slavhandeln och de sista slavarna på St.Barth friköptes.
Claes kom med flottans långresefartyg Älvsnabben till St.Barth i februari 1976. Resan gick från Göteborg via Algeriet och Venezuela genom Panamakanalen till San Francisco. Därefter vände de hemåt och besökte Acapulco, Galapagos och Karibien. Gustavia, som då var en sömnig liten by med ganska få besökare, var ett av stoppen i Karibien. För Claes var ett av målen med vår segling därför att komma tillbaka till St.Barth.
Veckan innan vi kom till St.Barth spelade vi "när då då?" på Ariadne. En av oss fick frågan om Piteås vänort. Så här gick det till:
I februari 1976 försökte fyra medlemmar från Piteå Segelsällskap att återerövra ön. Utan att ha någon grund för om det verkligen förhöll sig så, är det intressant att föreställa sig att de utnyttjade det faktum att Älvsnabben låg för ankar utanför hamnen. Det förmodligen vänskapliga kuppförsöket ledde till att man besökte varandras städer och beslutet att Piteå och St.Barth skulle bli vänorter. Sedan 1977 har det funnits utbyte av olika slag bland annat regattor på båda orterna som belyser vänorten och en Piteå-dag på St.Barth. Det finns också en gata som heter Rue de Piteå.
Vi lämnade Barbuda för att nattsegla upp till St.Barth. Det blev en rullig natt utan vind eller sömn. På morgonen den 21 april ankrade vi utanför Gustavia. Vi var inte ensamma där, det är ett stor ankrings- och bojfält och vi hade först svårt att hitta en bra plats. Efter några timmars sömn var det dags för en tur inne i Gustavia. Vattnet i hamnen var kristallklart, 5-6 meter djupt, och när vi tog dingen in till land såg vi sköldpaddor beta sjögräs på botten.
Utsikt över hamnen i Gustavia.
Gustavia är bara en liten hamn med bebyggelse som sträcker sig upp en bit på kullarna. Bilden med utsikten är tagen vid den svenska klockstapeln.
Redan vid dingebryggan möttes vi av den svenska flaggan. I Gustavia har många gator även svenska skyltar, som sattes upp på 60-talet av S:t Barthélemysällskapet i Stockholm.
Gustavia har blivit ett mecka för dollarturister och superyachter. Modehus, champagneproducenter och juvelerare med flera har filialer i Gustavia och det är inte mycket som påminner om de södra delarna av Karibien. Staden är väldigt liten och på hela ön bor det bara runt 10 000 invånare varav de flesta lever på turismen från främst Frankrike och USA. På gatorna kör lyxbilar och fyrhjulingar. Claes blev glad över att hitta tillbaka till Le Select bar, som ligger kvar i sitt gathörn i centrum sedan 1949. Den känns mer genuin än champagnebarerna.
Fina hus, fula fyrhjulingar och Gustavias stadsvapen med tre kronor. Lite Marstrandsvibbar fick vi allt när vi såg de svenska gatuskyltarna med hamnen i bakgrunden.
Le Select bar, avoiding progress since 1949. Det tackar vi för i en annars alltför föränderlig värld!
Stenhuset är det svenska fängelset som aldrig kom till användning. Idag har en kommunal myndighet kontor i huset. Klockstapeln byggdes till Sofia Magdalena kyrka, som förstördes i en orkan 1837. Nu finns bara klockstapeln kvar och den har blivit en känd siluett i staden.
Det lilla gravkapellet är tillägnat nunna Armelle som dog 1947. Bredvid finns en rotunda med en Jesusstaty helgad St.Barths sjömän. Den vackra parken ligger på andra sidan gatan vid Church of Our Lady of the Assumption.
Väl tillbaka på Andante beslöt vi oss för att flytta till en lugnare ankarvik några sjömil bort. Colombier ligger på öns nordvästra spets och är även känd som The Rockefeller Beach eftersom familjen Rockefeller tidigare ägde en egendom där. Det är ett skyddat område som ingår i St.Barthélemy Nature Reserve och man kan bara ta sig dit med båt eller till fots. I vattnet finns korallfiskar, sköldpaddor, rockor och sjöstjärnor. Vi ankrade över natten i den vackra viken innan vi gick vidare norrut.
Saint-Martin
Ön Saint Martin ligger nordväst om St.Barth och är uppdelad i två delar sedan 1600-talet. Den norra delen, Saint-Martin, är fransk och ingår i EU. Den södra delen, Sint Maarten, är ett eget land och var tidigare en holländsk koloni. Sint Maarten ingår inte i EU. Huvudort i Saint-Martin är Marigot och i Sint Maarten Philipsburg. Turism och yachtingverksamhet är stort på ön och runt Simpson Bay Lagoon, som är som ett stort innanhav på öns västra sida, finns allt man som långseglare kan tänkas behöva.
Mellan St.Barth och Saint-Martin är det bara 23 sjömil. Vi lämnade Colombier och seglade upp runt Saint Martins ost- och nordkust till Marigot Bay, vårt sista stopp i Västindien. När vi kom fram var bojfältet fullt förutom den södra delen men där lär det vara en hel del inbäring. Vi ankrade mitt i en tänkt kvadrat där hörnen var bojar där det låg svenska båtar. På det viset hade vi behörigt avstånd till alla de fyra båtarna när vinden vred. Bojlinor är kortare än den längd man har ute vid ankring så det gäller att ha koll på om en båt ligger för ankar eller vid boj.
Vi kommer att sakna alla sköldpaddor som har hälsat oss välkomna till marinor och ankringsplatser! Den här är målad på en vägg i Marigot.
Nu stundade en hektisk vecka! Vi kom till Marigot Bay lördag eftermiddag och drygt en vecka senare seglade vi ut på Atlanten med kurs på Azorerna. Det är mycket som ska fixas inför en atlantöversegling och det mesta tar mer tid i värmen. Eftersom det var vårt första besök i Saint-Martin ville vi se oss omkring också. Några få utflykter hade vi tid med.
Anna följde med en grupp seglare till Loterie Farm. Claes hade båtfix att ta hand om och valde att stanna på båten. Loterie Farm är ett privat naturreservat med vandringsleder, linbanor, poolområde och en stor lekplats. Det har en lång historia som lantbruk men ursprungligen var det ett sockerplantage som invigdes 1721. En engelsman vid namn Richard Bailey vann rättigheterna att starta verksamheten på ett lotteri, därav namnet. Den nuvarande verksamheten sträcker sig över 54 hektar av kuperad mark och väl uppe på den högsta punkten har man en fantastisk utsikt över halva ön och hela vägen bort till St.Barth. Pic Paradis är den högsta punkten på Saint Martin och ligger på 424 meter över havet. Vandringen var tuff i värmen men det var värt det när vi väl kom upp!
Pic du Paradis. Solen sken på oss medan ett stort regnområde passerade förbi mellan St.Martin och St.Barth.
En fin vandring på Loterie Farms stigar.
En fin förmiddag med besättningarna på Tindra, Elixir, Trivento och Misty Blue. Accras med en stor öl var inte dumt efter vandringen!
Vid Loterie Farm finns apor och leguaner. Aporna hade tagit siesta i värmen men den här stora leguanen kravlade runt på en stenmur vid parkeringen.
Nu var det dags att inventera skafferi och frys. Vi handlade väldigt mycket mat i Las Palmas eftersom det är relativt billigt där och vi trodde att vi skulle bli kvar längre i Karibien. Vi behövde komplettera med det som fattades och förbereda måltider. Med erfarenhet från seglingen till Karibien, då vi hade massor med mat ombord men inte så mycket som var färdiglagat, började Anna fylla frysen med hemlagade luncher och middagar. Eftersom det är svårt att veta hur vädret ska bli, är det lika bra att preppa för dåligt väder. Frukt och grönt är svårare. Vi fick slänga en stor del av det vi köpte i Las Palmas. Den niten ville vi inte gå på en gång till och nu hade vi dessutom problemet med att det i Karibien är svårt att få tag på grönsaker som inte har kylförvarats. De klarar sig inte länge i värmen. Vårt resonemang gick ut på att bara köpa så vi klarar oss den första veckan och sedan använda konserverade grönsaker, till exempel majs och ärter. Då är det desto godare med sallader man kommer fram och kan frossa i det färska. Okylda ägg är också svårt att få tag på. Vi har varit tvungna att koppla ur vår nya extrakyl. Den drog för mycket el och det innebar att vi bara har vårt lilla kylskåp på 80 liter. Svårt att få plats med ägg i det så det fick bli begränsad äggtillgång på överfarten. Anna stekte en laddning och la i frysen, perfekt lunch på ett knäckebröd eller på en hamburgare.
I Marigot finns en stor Super U-affär, i storlek som ICA Kvantum. Välsorterad och med bra priser men lite opålitlig. Hittar man något man vill ha är det bäst att slå till direkt. Nästa dag kan det vara slut. Det är en bit att gå till dingebryggan från affären i värmen så man får dela upp släpandet av matkassar i omgångar. Det var mycket bekvämare i Las Palmas där man fick maten levererad till båten.
Det är naturligtvis mycket som ska kontrolleras och fixas med båten. Claes har i omgångar tvättat ren botten från slem, snäckor och annan påväxt. Bland annat kollades riggen ordentligt, de stora wincharna till genuaskoten fick service, olja och filter byttes och en av toaletterna fick ett nytt pumphus. Tvättmaskin har vi ombord men lakan är lättare att tvätta och tumla iland. Vi ville ha en tom tvättkorg inför den långa överfarten. Det behövdes en uppdatering av innehållet i våra grab bags som nu även kompletterades med våra plånböcker, pass och båtpapper. Det är också bra att ha en full gasflaska inkopplad så man slipper byta i olämpligt väder.
En dag tog vi dingen över Simpson Bay Lagoon till Sint Maarten för att handla lite båtgrejer. Det är en bra bit att åka men i gengäld går det inga vågor på lagunen så man kan gasa på ordentligt. I TV-programmet Över Atlanten seglar kändisarna till Sint Maarten och går in vid en öppningsbar bro. Där innanför i lagunen ligger marinor, båtvarv och båttillbehörsaffärer. Vi tog oss dit och passade också på att gå iland för att besöka Maho Beach. Flygplatsen ligger med sin landningsbana bara några meter från stranden och det är ett turistnöje att stå på stranden när de stora planen startar. Vi stämde träff i Sint Maarten med Kjell, Jeanette och Anita från Ariadne och tog en buss till stranden för att bli sandblästrade.
På vig in i Simson Bay Yacht Club Marina. Charlotte syns i bild, men vi hade inte upptäckt henne ännu.
Så var det dags igen! I Simpson Bay träffade vi på båten Charlotte av Skärhamn som seglade med oss till Shetland 2018. När vi skulle fortsätta in till dingedockan gick draglinan av på snurran. Tur att Bosse hade ett i reserv plus verktyg att låna ut. Och kall öl. Tack Bosse!
Maho Beach
Många seglare väljer att lämna Karibien från just Saint-Martin. I år har Micke Westin dragit ihop ett gäng med båtar i en grupp som han kallar Viking Rally Hem över Atlanten. De flesta mötte upp i Maigot Bay och Micke ordnade några träffar. Bland annat hade vi knytflyt med dingarna, dvs vi som deltog hade med egen dricka och snacks och knöt fast våra dingar i aktern på Mickes båt. Han förmedlade också kontakt med en svensk seglare som kommer att hjälpa till med väderinformation under överfarten.
Flytknyt. Foto: Micke Westin
Den 30:e april fick vi ordning på de sista förberedelserna. Vi åkte in och toppade upp dieseltanken och våra extradunkar. På kvällen kom Ariadne på sundowner och vi njöt av vår sista Karibiska solnedgång. Måndag 1 maj lämnade vi Marigot Bay, Saint-Martin, och satte kurs mot Azorerna.
Sista dagen i Marigot Bay
Solnedgång i Karibien 😍
Kommentarer
Skicka en kommentar