A Coruña är den näst största staden i Galicien och centrum för kultur, handel och sjöfart i regionen. Vi hann inte utforska staden närmare men fick några fina promenader i centrum. Det blev bara tre nätter där eftersom hamnen ibland har en del inbäring.
Men innan dess tog vi tillsammans med Miriam och Paul på Walkabout tåget till Santiago de Compostela. Staden är huvudstad i Galicien och en av Europas viktigaste vallfartsorter. Aposteln Jakob (Santiago på spanska) avrättades år 44 e Kr i Jerusalem och enligt en medeltida sägen ska hans kropp ha blivit förd till Santiago de Compostela. Hans grav ligger i katedralen som började byggas redan på 1000-talet. Jakob är Spaniens liksom pilgrimernas skyddshelgon. Varje år vandrar flera miljoner pilgrimer på Jakobsleden. Det var fullt med pilgrimer med sina vandringsstavar när vi närmade oss de gamla delarna av Santiago de Compostela, där katedralen ligger.
Katedralen är väldigt stor
Miriam, Anna och Claes
I katedralen finns ett museum med fantastiska
gobelänger i ull.
Utsikt från katedralen
Invändigt är katedralens utsmyckningar fullkomligt
överdådiga. Under allt det här ligger Jakobs grav.
På väg ner till graven
Glasspaus
Efter en sömnlös natt i den gungiga hamnen bestämde vi oss för att istället ta oss till Sada i rian strax öster om A Coruña. Det blåste ganska bra men det var ännu mer vind på ingång så vi två båtar tog oss båda till Sada framemot eftermiddagen och där vi fick det betydligt lugnare. I Sada finns både skeppshandel och Carrefour till skillnad från A Coruña, konstigt nog. Vi tillbringade en dag där och nästa morgon tidigt gav vi oss iväg ensamma. Det blåste inte mycket men Walkabout har en mycket mindre kraftfull motor och de bedömde att med dyningar och vindvågor skulle det bli för tufft för dem. Vi behövde komma iväg eftersom Claes skulle jobba senare i veckan och då måste vi ligga still i hamn.
Det blev en ganska lugn tur runt hörnet av Spanien. Vi mötte några delfiner strax väster om A Coruña. Det är alltid lite pirrigt när man ser en fena och identifierar om det är en delfin eller, hemska tanke, en späckhuggare. Vi motorseglade till Muxia där vi stannade över natten.
Den galiciska nordvästkusten är karg,
ungefär som i Bretagne.
Muxias hamnkontor är även en bensinmack!
Lågsäsong i hamnen.
Nästa morgon fortsatte vi till Muros. Det blev en lång dag igen, med dimma och motorgång. Vi gick in i Ria de Muros e Noia och ankrade i en vik. Efter en god middag knackade det på båten. Utanför låg en liten ribbåt och i den satt tre tulltjänstemän. Två av dem kom upp i sittbrunnen och vi trodde först att båten skulle bli genomsökt. De ville bara titta på våra papper och pass och var väldigt artiga och trevliga. Tittade inte ens in i vår ganska ostädade båt. Natten blev väldigt rullig och jobbig. Det är svårt att sova när man måste hålla i sig för att inte ramla ur sängen. Nästa morgon gick vi alltså tidigt, vid soluppgången. Vi fick en fin dag med segling och sol.
Eftersom Claes skulle jobba i ett par dagar var det bra om vi kunde hitta en fin och inte alltför dyr marina. I appen Navily hittade vi Sanxenxo, som skulle uppfylla båda dessa kriterier. Bara 13 euro/natt och tillgång till ett fint klubbhus lät nästan för bra för att vara sant. Men det var det! Vi hittade en bra plats och gick upp för att undersöka vart vi kommit. Det visade sig att Sanxenxo är lite av en turistort och i hamnen finns det två marinor, dels en stor dyr och så finns Real Club Nautico de Sanxenxo. Den senare, där vi låg, är egentligen ingen gästhamn men finns det plats kan man ligga i den marinan och får då tillgång till det tjusiga klubbhuset. Där finns pool, gym, bastu och restaurang. Klubbhuset är i fyra våningar med utsikt över vattnet från de stora balkongerna. Så flott! Vi blev kvar där över Spaniens nationaldag och tog en sväng på strandpromenaden tillsammans med massor av spanjorer.
Sanxenxo
Vi låg nära en liten strand där folk solade och
badade.
Klubbens pool med utsikt över havet.
Andante en solig dag i Sanxenxo
På nationaldagspromenad
Den sista natten som vi hade betalat för i Sanxenxo utnyttjade vi inte eftersom ett väderfönster öppnade sig för vidare färd mot Portugal. Vi lämnade marinan strax efter Claes arbetsdag var slut och gick till Baiona dit Walkabout tagit sig. Vi slapp betala eftersom hamnkaptenen ville hem och klockan blivit efter stängningsdags. Nästa morgon skulle vi gå tidigt, innan han öppnade. Ytterligare två båtar från Nederländerna låg där och vi var nu fyra båtar som gav oss iväg nästa dag i mörker och väldigt tät dimma. Vi hade som mål att gå till Povoa de Varzim i Portugal. Under dagen kom och gick dimman och vi hade vinden, när det var någon, rakt emot oss. Vi bestämde att vi skulle fortsätta ytterligare en bit ner till Porto. Alla seglare här på kusten följer info om späckhuggarna och har en grupp i WhatsApp med ständiga uppdateringar. Plötsligt ser vi att det varit en attack 30 sjömil utanför Porto. Vi bestämde oss för att ta det säkra för det osäkra, vi hade ju legat hela dagen (eller snarare flera veckor) och seglat väldigt nära kusten pga späckhuggarna. Alltså gick vi in i Povoa de Vazim ändå och fick plats på rad alla fyra båtarna.
Dimman kom och gick under dagen
Till slut tittade solen fram
Nästa morgon gick de andra tre båtarna vidare till Porto men vi stannade kvar. Vi kommer att bli inblåsta i minst en vecka här men eftersom vi har en hel del jobb att göra, bland annat installering av vårt vindroder, passade det bättre att ligga här. Porto är dyrare och vi kan ta Metron dit från Povoa de Varzim.
Fiskarhustrur i Povoa de Varzim
Kaklad entre
Povoa de Varzim
Till och med gatunamnen är kaklade
Julafton för Claes
Hydrovane ska monteras
Först ska det mätas
Kommentarer
Skicka en kommentar