Inblåsta i Portugal

- november 18, 2022

Vi blev inblåsta i Póvoa de Varzim i 16 dagar! Dagarna gick, regnet öste ner och en envis sydlig vind blåste varje dag. Hamnens inlopp ligger mot sydväst och är dåligt skyddad mot Atlantens vågor. Det innebär att hamnen ofta är stängd och då är det bara att vänta på bättre tider. Vi använde tiden till båtarbete och fick klart installationen av vårt Hydrovane (vindroder) som med vindens hjälp är tänkt att styra oss över Atlanten.

Póvoa de Varzim är en mindre stad i norra Portugal som är känd för fiske och som badort. Som många orter i Portugal har den en lång sandstrand och ett kasino. När vi var där var säsongen slut och det kändes i luften att hösten hade kommit. Undan för undan har vi fått klä på oss mer och mer och nu började det bli brist på varma kläder i garderoben. Ibland var det svårt att jobba ombord eftersom hamnen inte är skyddad för vågor och vind. När det var som värst blev vi nästan sjösjuka! Regnet ställde också till det eftersom mycket av arbetet med vindrodret krävde elverktyg på utsidan av båten. Men till slut kom vindrodret på plats.

Bra med paraply om man tappar verktyg

PVC-röret på plats för att få fästena rätt monterade

Inslipning av stödbrickor

Slutlig montering av fästen

Mekanismen på plats

Allt på plats! Återstår att städa och slänga lådor...

Förutom vindrodret blev det tid för att fixa nya fenderskydd, malla och sy skydd till dieseldunkar, handla, fira Annas födelsedag och en tur till Porto.

I Porto gick vi så klart över Dom Luis I-bron

São Claes

Portvinsprovning på Churchill Winery

Meriam och Paul hade ordnat provningen

Efter över två veckors väntan var det äntligen dags att lämna Póvoa de Varzim! Hamnen var öppen två timmar före och efter högvatten för båtar i vår storlek och vi styrde söderut tidigt på morgonen med våra holländska vänner, som legat i Porto, någon timme före oss. Det blev mestadels motorsegling i bra förhållanden, om man bortser från att det var en ganska svag, sydlig vind. Vi satsade på att gå till Figueira da Foz. Egentligen lite långt eftersom vi ville ligga nära kusten och inte segla i mörker på grund av risken för späckhuggarattack. Men våra vänner skulle komma fram före oss och kunde då hjälpa oss att hitta plats i hamnen. Att gå in i en okänd hamn i mörker är annars inte kul. Äntligen fick vi sova ut utan att hålla i oss! Hamnen i Figueira da Foz är betydligt mer skyddad än Póvoa de Varzim.

Nästa dag gick vi vidare. Vädret var sämre med korta, höga vågor och regn. Sent på eftermiddagen kom vi fram till Nazaré, en pittoresk liten stad som vi tyvärr inte hann se så mycket av. Det går en djuphavsfåra in mot inloppet och den gör att hamnen alltid är öppen. Annars kan vågorna vid stränderna bli enormt höga, ca 30 meter, och staden är ett populärt surfställe. Vi var där vid Allhelgona och Nazaré var pyntat för Halloween. Det märktes inte minst på surfstället vi hamnade på för att äta middag.

Nazarés kända klippa en lugn dag

Ops!

Halloweenstämning

Lite kallt men då kan man ju stå vid

en kamin när man äter glass!

Nästa dag var det dags att ge sig av mot Peniche. Vågorna gick höga men med en lång period som gjorde vår segling relativt bekväm. Det blev en jobbig dag då vi fick notiser i vår Orca-grupp i WhatsApp om en pågående späckhuggarattack en bit norr om Póvoa de Varzim. Så sorgligt för den franska båten som blev drabbad! Det slutade med att båten sjönk men en svensk båt hann rädda besättningen innan sjöräddningen hann fram. Späckhuggarna har verkligen satt skräck i alla seglare och vi har täta uppdateringar om Interactions, Sightings och Attacks. Hätsk stämning hör också till men den portugisiska forskaren som har tagit initiativ till gruppen i WhatsApp har ändå lyckats hålla en saklig och informativ stämning. Man rapporterar när man lämnar och anländer till en hamn och berättar om man sett något av intresse.

I Peniche var det stängt på grund av Allhelgona och det betydde att vi varken kunde lämna hamnområdet eller betala. Vi gick vidare nästa morgon vid soluppgången och hade nu som mål att ta oss runt hörnet in mot Lissabon. Strax innan hörnet ligger Cabo da Roca, den västligaste punkten på det europeiska fastlandet. Vi passerade i fint väder men med höga, långa dyningar.

Fyren vid Peniche

Fiskebåt på väg ut från Peniche

Cabo da Roca

Det var höga dyningar!

Tio-femton sekunder mellan bilderna

Vi beslöt oss för att strunta i Cascais och gå mot en hamn som fått goda recensioner i vår hamn- och ankarapp Navily. Hamnen heter Marina de Oeiras och ligger i Oeiras, en mindre stad som gränsar till Lissabon. Där blev vi kvar i tre dagar och gjorde bland annat en utflykt till Lissabon. Nu började äntligen vädret bli lite varmare. I Lissabon promenerade vi upp till Castelo de São Jorge, ett historiskt slott med utsikt över Lissabon. Där har det funnits befästningar sedan före vår tideräkning men de äldsta lämningarna dateras till 800-talet. Det var en fin dag med sol och god sikt och vi fick njuta av en underbar utsikt.