Äntligen framme på Kanarieöarna!
Det har gått en månad sedan vi seglade till Oeiras. Tiden går fort och vi har nu äntligen kommit fram till Las Palmas och det perfekta klimatet. Vi ska vara här i fem veckor till och det låter mycket men det är också mycket att göra. Båtjobb, besök av familj och vänner, prepp för överseglingen och så har Claes ett jobbuppdrag att slutföra. Men vi tar det från början, dvs när vi lämnade Oeiras.
Som vi skrivit om tidigare, har större delen av vår tid runt den Iberiska halvön handlat om att inte vara på samma plats som de späckhuggare som attackerar och sänker båtar. Därför har många valt att bara segla dagtid och nära kusten. Det har varit vår strategi också. Men när man ska ta sig från Lissabonområdet till Algarvekusten är det inte helt lätt. Man kan gå till Sines och fortsätta nästa dag men det är lite långt till Lagos därifrån. Nu började dessutom dagarna bli kortare och kortare och vi kunde räkna med ca 11 timmars dagsljus. Inte tillräckligt med tid för oss. Vi valde därför att nattsegla nära kusten med tre andra båtar. Just att segla tätt ihop med andra har också blivit vanligt eftersom rädslan är stor och om något händer får man snabb hjälp. Det verkar som att späckhuggarna helst ger sig på ensamma båtar, vilket förstärker känslan av att vara ett villebråd😨. De har även attackerat båtar i grupp men man är ju hellre rädd i grupp än ensam. Sinesbukten har, tillsammans med A Coruña, varit de områden där det har skett flest attacker. Där skulle vi alltså nattsegla nu... Lite pirrigt men vi hade bestämt oss.
Vi lämnade Oeiras lördagen den femte november kl.10.00 i vackert väder men tyvärr dåligt med vind. Som vanligt blev det alltså motorsegling. Större delen av tiden var vi fyra båtar, tre holländska båtar och vi. En stor del av tiden sitter man och spanar efter Orcas och eftersom havet rör sig mycket, "ser" man många fenor. Oftast är det bara en våg och ibland delfiner. Då rusar pulsen tills man gjort en artbestämning och kan andas ut. Portugal är känt för alla dåligt markerade fiskeredskap. Dem måste man också spana efter. Det är inte roligt att krocka med en sådan (fortsättning följer). Annars var det en underbar dag med vackert väder och ett fantastiskt vackert landskap att titta på, - fördelen med att stryka tätt intill land!
Härligt väder!
Cabo Espichel
Väldigt nära!
När mörkret föll, vid 17.30-tiden, blev det väldigt mörkt. Månen var på väg mot full och lyste på oss från 15.30 till 5.00. Det är verkligen ett välkommet ljus men räcker inte för att se fiskeredskap eller späckhuggare. Eftersom vi gick så nära de andra tre båtarna, var nattvakterna väldigt tuffa. Man fick stå vid ratten hela tiden och hålla koll på de andras lanternor för att inte komma för nära. Svårt att tolka när man är lite trött. Strax efter midnatt, på Annas vakt, hände något. Våra vänner på Walkabout har en båt som är mindre men snabbare än vi. Vi var tvungna att motorsegla men de kunde segla och låg därför på en kurs som inte var lika rak som vår. De låg på vår babordsida och Anna kunde därför se deras gröna styrbordslanterna. Helt plötsligt blev den röd! Konstigt! Det verkade som om de vänt och börjat segla tillbaka. Det tog ett tag att få reda på vad som hänt, - de hade seglat in i ett fiskeredskap och fastnat. Eftersom de har en båt med fällbart roder, kunde de komma loss efter en hel del trixande. Pulshöjning igen, med en påminnelse om att man egentligen inte bör gå nära Portugals kust. Resten av natten blev skönt nog lugn. När solen gick upp strax efter 7.00 var vi trötta och frusna men glada över att ha klarat oss.
Cabo de São Vicente på hörnet in till
Algarvekusten
Vädret var fortsatt vackert men vinden var svag
Ingen plats i Lagos hamn, tyvärr. Här
går det inte att bara segla in och ta en plats.
Man måste boka först.
Tätt ihop ger många röda AIS-mål
Cabo Sagres
Söndag morgon fick vi besked om att Lagos hamn var fullbokad. Vi bestämde oss för att gå vidare till Portimão. Det blev hektiska dagar med besök och utflykter (trevligt) samt städ, tvätt och prepp inför överseglingen till Kanarieöarna (inte riktigt lika kul). Vi blev hämtade av Claes släktingar samt av Annas bokcirkelvän och tidigare rektor. Vi fick hjälp med storhandling m m, tack till Gittan och Reine, och en fin rundtur och en jättegod lunchmiddag i Lagos, tack till Marianne och Thomas. Så tacksamma för att ni pysslade om oss seglare!💖
Claes med farbror Reine och Gittan
Marianne och Anna vid den fina stranden i Lagos.
Vi åt en underbar måltid!
Hamnen i Portimão. Man kan ana Andantes
stormast just till höger om vår enorma granne,
nedanför deras andra spridarpar...
Äntligen lite varmare väder!
Så var det dags för vår längsta segling dittills, från Portugal till Kanarieöarna. Vi lämnade Portimão onsdag 9 november kl.10.00. Vädret var soligt och fint men, som vanligt, räckte inte vinden till för att bara segla. Vi motorseglade till eftermiddagen då vinden fyllde i så pass mycket att vi kunde stänga av motorn. Underbart! Vårt vindroder Sören fick nu ta över styrningen från autopiloten Gunnar. Det gick över förväntan och vi kunde segla i över ett dygn i 6-8 m/s. Höga dyningar men långa perioder gjorde att det blev ganska bekvämt och när sedan delfinerna kom och lekte runt båten, kunde man inte säga annat än att vi fick en kanonstart! Fram emot kvällen det andra dygnet mojnade vinden och var vi tvungna att sätta på motorn igen. Vi lämnar alltid minst mesanseglet uppe för att dämpa rullningarna. Nu var vi ensamma, väldigt ensamma. Dagarna rullade på med ungefär samma väderlek hela tiden. Bara höjd och period på dyning och vindvågor skiljde dagarna åt. Vi kom fram till ett vaktsystem med sju pass per dygn som vi blev nöjda med. Tre fyratimmarspass i mörker 20.00-8.00 och fyra tretimmarspass under dagen. Det innebär att man varannan natt har det lite tuffare. Viktigt också att under frivakterna på natten klä av sig, borsta tänderna och lägga sig i sängen. Den ritualen funkar bra för oss, för att få kroppen att ställa in sig på sömn. Det hjälper att vi sover i akterhytten, som är betydligt lugnare är om man sover längst fram i båten. Vi har dessutom en skylight i akterhytten som är precis vid ratten. Om man vill ha frivakten upp på däck är det lätt att få kontakt!
Vi lämnar det europeiska fastlandet
och styr söderut😎
Vårt Hydrovane Sören premiärseglar!
Alltid lika kul med delfiner
Lunch i sittbrunnen: cowboymat
Solnedgångar och soluppgångar är
alltid lika vackra på havet
En dag hade vi sällskap hela dagen!
Härligt att vakna på morgon och mötas av
den här synen!
En höjdpunkt under resan var ett online-möte med Viking Explorers, som vi ska korsa Atlanten med. De 25 båtar som ska delta kan träffas digitalt från olika platser tillsammans med arrangörerna. Den här gången var vi ca 150 sjömil utanför Marockos kust, mitt emellan Portugal och Kanarieöarna. Vi har Starlink ombord och var imponerade av att uppkopplingen fungerade över Biscaya. Ännu mer glada var vi över att vi nu hade internet hela vägen till Kanarieöarna och kunde delta i mötet utan några problem! Vi fick bara stänga av motorn en stund för att höra ordentligt. Normalt sett när vi motorseglar går motorn på låga varv för att ge den styrfart som behövs för att båten ska röra sig i lätta vindar. Låga varv är dock inte lika med ljudlöst.
När vi började närma oss Kanarieöarna förstod vi att vi inte skulle hinna in innan mörkret föll. Vi siktade på ankringen vid La Graciosa och visste att det fanns två Viking Explorersbåtar där, som kunde hjälpa oss att ta oss in till en ledig plats. Månen var ingen hjälp eftersom den gick upp sent och dessutom var det lite molnigt. Claes fick Farsdagsgratulationer och roliga besked under kvällen. Vi var på gott humör och glada över att äntligen vara framme! Ankringen gick bra och vi kunde äntligen sova ut. Vad ingen berättat för oss är att de flesta av Kanarieöarnas ankringsplatser är väldigt rulliga! Första natten sov vi i alla fall gott och vaknade upp i ett vackert landskap med sol och turkost vatten. Frukost i sittbrunnen, sol och bad, sjösätta dingen och andra roliga saker blev den första dagens aktiviteter. Men framför allt annat kunde vi fira att vi klarat oss förbi alla späckhuggare!
Dags att hissa den spanska flaggan
igen samt den kanariska.
Inga ord behövs!
Återhämtning
Första doppet👍
Första doppet👍
Första dingeturen med motorn👍
Efter ett par dagar tröttnade vi på den stundtals väldigt rulliga ankringen vid La Graciosa. Vi seglade vidare utmed Lanzarotes västkust och hamnade på Marina Rubicon. Fullt där, förstås, men efter någon timmes väntan kunde de hitta en plats åt oss. Vi hade blivit varnade för att det här är en dyr marina och det stämde. Marineron mätte Andante vid dieselbryggan när vi tankade och hux flux hade vi vuxit från 12,19 m till 14,5 pga av att vi hade dingen i dävertarna på akterdäck. Det blev närmare €60 för en natt med OCC rabatt på 5%. Dyraste hamnen hittills. Väl på plats bjöd Claes via en seglarchatt ombord ett ungt youtuberspar som vi har följt ett tag eftersom de också har en Colvic Victor. Naturligtvis är det roligt att se varandras båtar in i detalj när det är en lite ovanlig typ av båt med stora variationer. Dessvärre hade någon glömt att stänga av vår däcksspolning och därmed var vår sjökortsstuv, som delar plats med spolslangen, dyngsur. När Becka och Zac kom var båten full av dyngsura sjökort! Alltid är det något men det blev en trevlig kväll ändå och vi var glada över att vi faktiskt lagt de viktigaste korten i plastpåsar! Vilket är ett bra tips, för övrigt. Nu, i Las Palmas, har även vi varit ombord på Teulu, som deras båt heter, och fått flera nya uppslag. Deras båt är 10 år äldre än vår men det finns ändå mycket att ta till sig.
Det blev bara en dag i Rubicon, lite för turistigt för oss. Vi gick vidare till Fuerteventura och hamnade i Puerto del Rosario som är huvudstad på ön. Den har en statlig hamn i väldigt gott skick. Vi betalade €77 för torsdag till måndag och då tar de betalt från midnatt till midnatt, dvs för en natt betalar man för två dygn. Ett väldigt udda sätt att ta ut hamnavgifter på men när det är så billigt är det okej. Det finns inga toaletter och duschar i hamnen men annars är det bra. Vi fick en del båtjobb gjorda och hittade ett jättebra shoppingcenter i staden.
Marina Rubicons "inmätningsbrygga"
Vi seglade vidare till Fuerteventura
I Puerto del Rosario ligger kryssningsfartygen
nära. Det hörs när de tutar inför avgång...
En fin marina som är billig. Kan det bli bättre!
På shoppingtur i Rosario
Duschslang till badbryggan installerad👍
Sören har fått en mössa!
Fin segling till Gran Tarajal
Gran Tarajal är en mysig liten stad
med en svart strand med lavasand
En natt i Gran Tarajal fick räcka. Nu ville vi till Las Palmas. Men det är lite långt om man inte vill nattsegla. Det blev en rullig(!) ankarnatt utanför Morro Jable. På vägen dit fick vi erfara hur Kanarieöarnas accelerantionszoner påverkar vinden. Helt plötsligt blåste det upp från ett helt otippat håll. Lite överraskande, det tog ett tag för oss att förstå vad som hände. I Morro Jable blev det en sundowner (drink i solnedgången) på en av de andra Viking Explorersbåtarna. Allteftersom vi närmat oss Las Palmas har vi träffat fler och fler. Jättetrevligt! Nästa morgon lämnade vi Fuerteventura kl.05.05 i becksvart mörker. Den utlovade vinden kom inte och vi fick ändå motorsegla😒. Jaja, nu kom vi i alla fall fram mycket tidigare än förväntat, just när hamnkontoret stängt för siesta. Efter lång väntan och registrering hamnade vi på vår plats, tillsammans med en massa andra Viking Explorersbåtar. Här blir vi kvar till 6 januari då vi seglar till Kap Verde.
Vad har vi då för samlade erfarenheter av vår resa så här långt? Det kommer nästa inlägg att handla om.
Morro Jable
Delfiner igen! Svåra att fotografera
Vi siktar Las Palmas!
Inchecking efter siestan!
Kommentarer
Skicka en kommentar