Grenada

I Karibien skiner solen varje dag, med avbrott för en och annan (efterlängtad) regnskur. Inte lika mycket kultur som i Europa men desto mer sol och bad. Härligt! Planen är nu att segla norrut i ökedjan Små Antillerna, från Grenada och upp mot Antigua, med stopp lite här och där. Med en oceanöversegling på över 2 000 sjömil är vi nu fullvärdiga medlemmar i OCC, Ocean Crusing Club, en engelsk klubb som samlar många långseglare. Deras Port Officers, som ofta är före detta långseglare, hjälper andra seglare med till exempel att ta emot paket med reservdelar. Det behövs reservdelar, för båtar slits och går sönder! Watermakern behöver ett ändstycke och det kommer vi att få skickat till Guadeloupe, som ligger i norra delen av ökedjan, i den delen som kallas Leeward Islands (läöarna). Men vi börjar i söder, på Grenada, som ligger i Windward Islands (lovartsöarna). 

Grenadas flagga, med muskotnöten
i det gröna fältet till vänster.

Så underbart att äntligen sätta fötterna på fast mark efter 20 dagar i en rullig segelbåt! Vi blev mottagna av besättningarna på flera av de andra båtarna med tutor och bubbel. Det stod 20-30 personer på bryggan och hjälpte till att ta emot oss när vi la till i den karibiska kvällningen! Så roligt! Vi fick berätta om våra strapatser, främst MacGyver-tricket, som vi är väldigt stolta över. Därefter blev det middag på en av restaurangerna på Marinaområdet. Efter ett stopp i Emblas sittbrunn, för ytterligare båtprat och lite rom, somnade vi gott i en stillaliggande båt.

Ett lite suddigt foto av vår ankomst till Port Louis Marina.
Ungefär som vi kände oss!

Vilken fantastisk marina vi hade hamnat i! Port Louis Marina ligger väldigt skyddat i en vik och har ett fint marinaområde med små butiker, restauranger, en pool och Immigration and Customs. Rejäla pontoner samt duschar och toaletter som mer påminner om hotellbadrum! Men så är det också en amerikansk marinakedja, Camper & Nicholsons, som driver det. Hög klass är nödvändigt när man ska ta emot superyachter och sådana fanns det flera av. Kostar det så smakar det, - vi betalade drygt 400 kronor per natt med rabatt. Den sista natten var utan rabatt och den gick på ca 600 kronor. Man betalar för vatten och el separat. Vattnet kostade ca 50 öre/litern och elen gick på nästan 8 kr/kWh. Dagen efter vår ankomst checkade vi in i marinan och på Grenada. 

På väg för att klarera in i landet.

Port Louis Marina

Port Louis Marina. 

När vi var på marinakontoret träffade vi turistbyråns representant som direkt började förbereda för att ta emot oss officiellt. Det innebar att blanda till rum punch, få dit en fotograf och samla ihop det som vi skulle få, bland annat en korg med Grenadaprodukter och några gåvor från Viking Explorers. Vi som trodde att vi helt hade missat det tåget! Visserligen fanns ingen representant för Viking Explorers med men de hade lämnat över en romflaska, diplom och en liten stenstaty av en segelbåt till oss som vi fick av Zarah, marinachefen. Vi blev fotograferade vid båten och kände oss så välkomna till Grenada. Senare dök Carlota och Oliver, som driver Viking Explorers, upp och sa hej... Efter att ha flyttat båten från vår tillfälliga plats på utsidan, blev det nu dags att styra in till vår plats inne i marinan. 

Vi fick en fin korg med Grenadaprodukter och en rum punch med bett i.

Kylväskan med rum punch rullar vidare till Vilja.

Efter det blev det en dingetur in till St. George's för en sen lunch med besättningen på Vilja. Dagen därpå kom ytterligare en VE-båt in, italienska Euploia, och därefter var alla båtar på plats.

Dingetur in till St.George's för sen lunch med Kristin och Jan på Vilja.

Vi promenerade tillbaka till marinan runt hela bukten.
Den klara färgsättningen gäller här i Grenada, liksom i övriga delar av Karibien.

Filéad fisk till middag idag?

Grenada hade just firat sin nationaldag när vi kom.
Gröna, gula och röda vimplar hängde överallt.

Grillad majskolv någon?

Intressant återbruk!

Dagarna i Grenada var innehållsrika. Antingen var vi på utflykt på ön eller så var det båtjobb, städning och tvätt. På kvällarna var vi på restaurang eller umgicks med besättningarna på de övriga VE-båtarna över en drink. En behaglig tillvaro!

Båtjobben i Grenada var främst för att fixa det som gått sönder under överseglingen, - förstag och genua samt watermakern. De förstnämnda fick vi ta hjälp av riggare och segelmakare för att fixa. Riggjobbet var inte billigt men det var nödvändigt. Segelreparationen var däremot betydligt billigare. Vi köpte också dinghy chaps till jollen. Alternativet att sy själv kändes inte lockande, speciellt inte när vi glömde köpa mer kapellväv i Las Palmas. Sunshine sails gjorde ett snabbt och fint jobb och vi lyckades pruta ner priset till ca 8 000 kr. Inte billigt men billigare än en ny dinge. Solen går hårt åt PVCn i jollarna och överdrag behövs därför för att förlänga livslängden på dingen. Den hade dessutom legat på fördäck under överseglingen och fått punktering. Segelmakaren hämtade dingen från bryggan, lagade punkteringen, sydde överdrag och levererade tillbaka till marinan på 3 dagar för det priset. 

Riggare i förstaget. Han kontrollerade hela förstaget och hittade inga fler dåliga skarvar än den han lagat.

Nya dinghy chaps och en lagad genua.

Watermakern var däremot inte så lättfixad. Vi hade kontakt med en engelsman, Sim, som driver Palm Tree Marine i Clarke's Court, söder om St. George's. Han rekommenderas av bland andra OCC. Han har dock inte jobbat med just det watermakermärket men var beredd att undersöka om han kunde få den tät. Tyvärr funkade det inte och Claes åkte till verkstaden för att hämta watermakern. Sim och Claes lade även några timmar på att göra en temporär lösning men den visade sig dessvärre inte heller fungera. Stön! Det här är en följetong som vi helst hade sluppit.

En dag gjorde vi en tur in till St. George's med Susanne och Peter på Maiken. Vi hade siktet inställt på Chokladmuséet. Mycket intressant och gott! Grenada är känd som en kryddö och just muskot är en väldigt viktig krydda. På rum punchen och i glassen passar den perfekt. När vi berättade att vi har muskot i bland annat potatismos, fick vi höjda ögonbryn som respons. Chokladmuséet hade naturligtvis choklad med muskot och både smak och kvalité var riktigt bra. Vi tog även en tur på stan och åkte med lokalbussarna, vilket bara det är en upplevelse. Hög reggaemusik och trångt men ett enkelt sätt att ta sig fram. När man vill av bankar man bara i bussens sida och man blir avsläppt där man vill.

Chokladdemo med provsmakning.

Vi fick också smaka 

1 EC dollar är ungefär lika med 4 kr...Inte så billigt!

God är den också!

Streetview St.George's 

Streetview St.George's 

Det blev många utflykter under den dryga veckan vi låg i St.George's. 

Strandhäng och bad på Grand Anse Beach.

Middag med svenska VE-båtar innan vi skiljdes åt.
Gemensam transport till restaurangens dingebrygga.

Efter en vecka på Grenada var det dags för en rundtur på ön. Vi åkte tillsammans med Susanne och Peter samt Cathy och Joe på Lady Seagull och anlitade Amoy som guidade oss runt Grenada. Vägarna vindlar fram över ön och även om infrastrukturen inte är den bästa, är utsikten från vägrenen fantastisk.

Grand Anse Beach, där vi var och badade några dagar tidigare.

Amoy pekar och berättar, bland annat om fängelset
där fångarna nog har världens vackraste utsikt.

Efter ett besök på en fabriksförsäljning där man kunde smaka på och köpa alla möjliga sorters rom, var nästa stopp Grand Etang National Park. Det är ett regnskogsområde inne i centrala Grenada där man kan vandra, bada i vattenfall, kolla utsikten och äta lunch. Besökscentrum finns på drygt 500 m höjd och toppar i närheten är över 700 m höga. Grand Etang, som betyder stor sjö, är en kratersjö från en utsläckt vulkan som ligger 530 m över havsytan. Där simmar fiskar som guppies och svärdbärare samt en magisk sjöjungfru som lär locka män ner i sjön.

Grand Etang lake

Hittade ingen info om sjöjungfrun men så är hon ju magisk!

Foton från området runt Visitor Centre. Utsikten är fantastisk! Mona monkeyn poserar liksom fruktdamen och vi.

Lunchpaus

Nu var det dags för lite vandring i regnskogen. Vi gick med en guide till ett av de undre fallen tillhörande The Seven Sisters Waterfalls. Det är regnskog och uppenbarligen fuktigt och lerigt, så vi  utrustades med var sin käpp. Efter en relativt enkel promenad bland muskotträd och andra kryddplantor, kom vi fram till en djup ravin där klättringen neråt började. Nu fattade vi varför vi skulle släpa på käppen, - den behövdes! Stigen var lång men till slut kom vi fram till vattenfallet och kunde äntligen svalka oss i det svala och sköna vattnet. På vägen tillbaka började det att regna. Vi fasade för att ta oss upp ur ravinen men det gick fortare än förväntat.

Redo med badkassar och stavar.

Vår guide berättar om muskotnöt och hur de växer. 

Hög bambu växte vid stigen ner till vattenfallen.

En lång film om en lång vandring! Gjord av vår driver, Amoy.

Över stock och sten

Äntligen framme, nu ska vi bada!

Det var verkligen härligt att bada i vattenfallet! När vi hade rengjort våra leriga skor så gott det gick, for vi vidare till nästa ställe, ett romdestilleri med gammaldags tillverkning. River Antoine Estate Rum Distillery ligger ganska nära Grenadas nordöstra kust. Där görs fortfarande rom med maskiner som över över hundrafemtio år gamla och det är därför enkelt att följa processen. Tyvärr kom vi precis efter stängningsdags men fick ändå en rundvandring av en kvinna som verkligen brann för sin sak. Hon guidade oss genom hela processen och bjöd oss att provsmaka deras rom. Den var stark! Strax över och strax under 70 %. Vi köpte några flaskor (i värsta fall blir det fisksprit). 

Vissa i vårt lilla gäng var mer intresserade än andra. 

Restprodukten, de urpressade sockerrören, använder man som bränsle. 

Här kokar man bort en del av vattnet i saften från sockerrören,

för att höja sockerhalten och underlätta jäsningen.

Rundvandringen avslutades med provsmakning

Vår resa runt ön avslutades med middag på Petit Anse Hotel & Restaurant på Grenadas norra kust.
Utsikt mot Diamond Island och Ronda Island. 

En god middag efter en lång dag.
Nu var det bara några timmars bilåkning hem till marinan i mörker. 

Den 18 februari checkade vi ut från Port Louis Marina och gick upp till ankarviken Grand Mal Bay, strax norr om St. George's. När vi släppte ner ankaret, visste vi inte att Grenadas poliskår hade sin årliga fest på en restaurang några hundra meter därifrån. De slutade spela reggaemusik klockan 02.00. Då somnade vi!

Ella-Katrin och Jonas på Indian Summer bjöd Susanne, Peter och oss på en avskedsrum punch. Därefter seglade vi ut till vår första karibiska ankring för att njuta lugnet... trodde vi!😂🥳