Grenadinerna del 1, en bit av paradiset.
Många säger att Grenadinerna är bland de vackraste öarna i Karibien. Vattnet är fantastiskt med olika nyanser av turkost och ljusblått. Solen strålar och det blåser lite så där lagom för att ge svalka. Underbart, vi njuter i fulla drag! Carriacou, som tillhör Grenada politiskt men ingår i ögruppen Grenadinerna, var vårt nästa stopp efter att vi lämnat Grenada.
Tindra
Sundowners med Tindra och Maiken på stranden i Chatham bay.
Solnedgång vid Chatham bay.
Grenada till Tobago Cays
Vi lämnade St.George's, Grenadas huvudstad, och gick en kort bit till Grand Mal Bay, där vi ankrade för natten. Det är en fin vik med vacker utsikt över Grenadas grönklädda sluttningar. På klipporna vid stranden ligger en restaurang som spelade karibisk musik, lite i otakt med en restaurang längre bort men ljudvolymen var okej. Vi beundrade omgivningarna och njöt av solnedgången i vår första Karibiska ankarvik. Efter en stunds tystnad eskalerade ljudnivån och vi fick höra en kvinnlig talare premiera årets poliskonstaplar. Grenadas poliskår hade årsfest i den fina restaurangen på klipporna! Synd att vi la oss så nära men vi kände oss i alla fall trygga med så många poliser i närheten, tror vi. När de slutade spela musik, vid 2-tiden på natten, somnade vi gott!
Från superyachter i Port Louis Marina till solnedgång i vår första ankarvik i Karibien!
Söndag morgon gick vi vidare mot Carriacou. När man går norrut är det tätt intill Grenadas västsida som gäller. Vi hade vinden rakt emot oss och väldigt stökiga vågor. Det blev inte bättre när vi kom norr om ön och atlantdyningarna rullade in i sundet. En bit norr om Grenada ligger Kick'em Jenny, en aktiv undervattensvulkan. Den är 1300 m hög från havsbotten vilket innebär att toppen ligger ca 180 m under havsytan. Kick'em Jenny har utbrott i genomsnitt var 6-7 år och det senaste var 2017. Det är inte lämpligt att gå nära och det syns tydligt i sjökortet. En anledning är att vulkanen ofta släpper ut vulkanisk gas som sänker vattnets densitet och därmed kan sänka ett fartyg! Vattnet blir helt enkelt som sockerdricka, fullt med bubblor. Vi såg färjan mellan öarna gena över området men tog själva det säkra före det osäkra och höll oss en bit ifrån.
Så skönt att runda udden in till Tyrrel Bay på Carriacou! Vi kastade i ankaret en bit ifrån Ayla, en av Viking-båtarna. I Grenadinerna har vi lärt oss att man nästan alltid ser minst ett par båtar som man känner eller stött på tidigare varje gång man går in i en vik. Kul!
Tyrrel Bay
Det är tätt mellan båtarna. Ayla närmast oss.
Andante för ankar i Tyrrel Bay
På måndagen började nästa arbetspass med båtjobb. Motorn startade inte! Claes försökte få tag på en mekaniker på Carriacou men utan resultat. Det var karneval på ön och folk såg allt annat än pigga ut innan solnedgången. Claes fick hjälp av Robert på Ayla att fundera. En holländare, Xander, som vi mött på Guernsey, var till stor hjälp. Felet lokaliserades till startmotorn och ett intensivt arbete påbörjades. Startmotorn plockades ur, kontrollerades och rengjordes. Nästa dag monterades den tillbaka på motorn och vi höll andan. Fortfarande dött! Stön och stånk. Av en händelse stötte vi på en lokal kille, Dwayne Butt, i båttillbehörsaffären och vi bestämde att han skulle komma ut till Andante och kolla batterierna. Dwayne är en duktig kille som vi rekommenderar. Han mätte spänningen i batterierna och såg att Claes glömt att dra åt en mutter på startmotorn. Vips gick den igång! Lycka😀👍🏻! Batterierna är inte i bästa form, vilket väl egentligen är anledningen till att motorn inte startade, men det är inte akut med byte. Vi har av olika skäl inte bytt till Litiumbatterier. Det är ett bra tips att göra det om man vill segla i värmen. Men nu har vi har en plan – vi har beställt en Battery Life Saver som tar bort sulfateringen på batterierna och återger dem deras forna glans. Tack för tipset, Peter! Vi har även dragit ner på elförbrukningen, bland annat genom att stänga av en bärbar kyl. Sista dagen i Carriacou kom Dwayne ut och installerade en ny batteriövervakare och hjälpte oss med vår vindsnurra, som vi haft problem med och som vi misstänkte hade en kortslutning, vilket stämde.
Film från stranden när Claes jagade mekaniker
Båtjobb med Dwayne och hans assistent.
All vår tid på Carriacou var inte fylld med båtjobb, som tur är. Vi fick äntligen fart på dingen, som vi av olika anledningar inte hunnit/kunnat använda tidigare. Maiken kom till Tyrrel Bay ett par dagar senare och vi gjorde utflykter in till land på dagarna och drack sundowners på kvällarna.
Vid färjeterminalen i Tyrrel Bay. En bänk står under trädet med de farliga frukterna..🤔
Lycklig man gasar på med dingen
Snart ombord igen
Utflykt i Tyrrel Bay med lunch på Slipway.
Efter fem intensiva dygn på Carriacou var det äntligen dags att checka ut från Grenada och gå vidare till Union Island, där vi hade stämt möte med Cathrine och Lars på Tindra samt deras gäster Suss och Magnus. Så roligt att återse dem och få ligga bredvid Tindra igen! Det har vi ju gjort i fyra vintrar på Långedrag och nu kunde vi ankra bredvid varandra i Chatham Bay!
Eftersom vi nu hade kommit till ett nytt land, St.Vincent and the Grenadines, behövde vi checka in i Clifton, på andra sidan Union Island. Maiken hade samma ärende och vi bokade med Sekie på strandbaren att han skulle köra oss. Vägen ner till stranden är knappt farbar så vi fick gå uppför backen en lång bit för att komma upp till den riktiga (hm) vägen. Efter en del väntan kom äntligen Sekie med sin Jeep. Den såg ut som något som plockats upp på en bilskrot! Vi höll andan och åkte med på de slingriga, smala vägarna ner över berget. Halvvägs ner för en backe stannade han bilen, sa att han skulle fixa en sak, tog med sitt ett fälgkors ut och drog åt muttrarna på framhjulen😬! Sedan satte han sig i förarsätet och körde vidare. Vi blev minst sagt lite spaka... Fram kom vi i alla fall och Claes och Peter checkade in i landet. Susanne och jag gömde oss i skuggan eftersom vi egentligen inte ens fick gå iland innan incheckningen.
Besättningen på Tindra vandrade hela vägen till Clifton, där vi möttes upp och åt lunch tillsammans innan vi åkte tillbaka till båtarna. På kvällen var det dags för grillad lobster på strandbaren och vi var ett stort gäng svenskar där. Väldigt kul! Det var sundowners, levande musik, god mat och trevligt sällskap. Inte gratis, men så är det här i Karibien och ibland är det värt det.
Backen upp från stranden vid Chatham Bay.
Lunch på Tipsy Turtle i Clifton.
Cathrine och Claes i hamnen i Clifton.
Frukt- och grönsaksmarknad.
Nytt land, ny flagga!
Kvällsvimmel vid det rosa strandskjulet.
Lobster dinner på Union Island.
Nästa dag njöt vi i solen! Vi badade och snorklade bland reven vid vikens norra del och såg en massa färgglada fiskar och en muräna.
En klok man som söker skugga efter några timmar i solen.
Efter tre härliga dagar med sol, bad och snorkling var det dags att segla vidare till nästa ställe med sol, bad och snorkling, - Tobago Cays. Vi drog upp ankaret och tog oss de fåtalet sjömilen till Tobago Cays. Nu hade vi verkligen hamnat i paradiset! Fantastiskt vacker ankring eller om man hellre ville ligga vid en boj, som vi. Sköldpaddor simmade mellan båtarna, tillsammans med rockor och vattnet har en alldeles fantastiskt turkos färg. Det är en nationalpark som man betalar för att vistas i och det är viktigt att tänka på att man gör så lite avtryck som möjligt i den ömtåliga miljön. Vi spenderade två dygn där och njöt av varje sekund.
Film från infarten till Tobago Cays
Sundowners med Maiken och Tindra.
Utflykt till Petite Rameau med utsikt
över Tobago Cays
Snorkling med sköldpaddor. Anna tar sig upp i dingen med en volt.
Det gick bra men det visade sig senare att det inte var en god idé...
Tack till Magnus Legnehed för bilderna!
Det gick bra men det visade sig senare att det inte var en god idé...
Tack till Magnus Legnehed för bilderna!
Tobago Cays får avsluta det här blogginlägget. Ett helt fantastiskt ställe som vi gärna skulle återvända till! 😀
Kommentarer
Skicka en kommentar