Grenadinerna del 2 samt planer för framtiden
Så härligt att få segla omkring i Grenadinerna ett tag till! Vi valde att besöka Mayreau och Bequia innan vi lämnade Grenadinerna och gick vidare till de franska öarna. I det här inlägget kommer vi också att avslöja våra planer för framtiden.
Tobago Cays till Martinique
När vi lämnade Tobago Cays gick vi bara en kort bit till Mayreau. Det är en liten ö, 2 km lång och 1 km bred, med ca 300 invånare. Det kändes som att det skulle bli svårt att toppa Tobago Cays men Mayreau är fint på ett delvis annat sätt. Det finns två ankringsvikar på ön, Salt Whistle Bay och Saline Bay. Den förstnämnda är väldigt trång och det är oftast fullt med båtar där. Vi hade gått till Saline Bay om vi inte hört talas om Mayreau Beach Club and Villas som ligger mitt emellan de två andra ankringsvikarna. Resorten drivs av ett göteborgspar och de har 8 st bojar som seglare kan använda gratis. Dessutom får man använda deras pooler! Vi valde att gå dit och stannade i två nätter vid en boj. Det blev en underbart avkopplande kortsemester med god mat, promenader och poolhäng tillsammans med Peter och Susanne på Maiken.
Utsikt över de tre etagerna med pooler och med Andante vid en boj utanför stranden.
Så härligt!
Promenad på Mayreau. Först upp till den fina lilla kyrkan som ligger högst upp på ön, med en fantastisk utsikt över Tobago Cays. Därefter gick vi till Salt Whistle Bay.
Efter Mayreau gick vi vidare norrut mot nästa pärla, Bequia. Vid Admirality Bay, som är en skyddad bukt på västsidan av ön, ligger Port Elizabeth, öns huvudort. Det ligger massor av båtar för ankar eller vid bojar. På Bequia märker man av det engelska arvet tydligt. Här ligger det gamla villor i typisk engelsk (kolonial-)stil vid Princess Margarets Beach. Befolkningen har afrikanska, skotska och karibiska rötter. Port Elizabeth är väldigt charmigt men man ser också många tecken på fattigdom ibland befolkningen.
Film från seglingen till Bequia
Första anhalten - dinghy dock
Det är långt hem.
Port Elizabeth
Strandpromenad till Princess Margaret Beach
Bequia är verkligen fint men det blev inte så många utflykter som vi hade tänkt. Redan andra natten fick Anna öroninflammation och det värkte hål på ena trumhinnan. Inte så roligt i värmen men tur att Andante har ett skeppsapotek med rätt typ av penicillin. Eftersom det inte var första gången var det bara att göra som vid tidigare öroninflammationer och hoppas att den andra trumhinnan inte skulle värka sönder. Det gjorde den inte men nu är det slut med snorkling och dingevolter för Annas del, tyvärr. Vi blev kvar i två nätter till i Admirality Bay innan vi gjorde en nattsegling upp till Martinique.
Hur kan vi då sammanfatta det (lilla) vi har sett hittills i Karibien? Ja, det har varit fantastiskt vackert, underbart klimat men fattigt. Matpriserna i Grenada och Grenadinerna är ett kapitel för sig. Vad sägs om en flaska ketchup för 120 kr! Även de lokala varorna är dyra. Vi handlade väldigt mycket mat i Las Palmas och har en full frys samt förpiken full med konserver fortfarande. Men grönsaker och ägg är svårt att lagra så länge. Vi fick slänga mycket av de grönsaker och frukter vi köpte på Kanarieöarna. Det är inte idealiska förhållanden för lagring på en båt mitt ute på Atlanten. Ägg är svårt också. Här i Karibien kyllagras oftast både ägg och grönsaker och då kan man inte ha dem i rumstemperatur, vilket här är ca 25-30 grader. Det blir små inköp på lokala marknadsstånd tills vi kommer till de franska öarna. Där finns nästan allt att köpa och priserna är på en väsentligt lägre nivå, både när det gäller mat som båtgrejer.
Vi valde att hoppa över St. Vincent, som säkert är en fantastisk ö, men både den (och St.Lucia) har haft en del problem med kriminalitet. De är öar med en fattig befolkning och tyvärr finns det, säkert ett fåtal, individer som tar chansen när vi seglare kommer dit med våra välutrustade båtar. Tiden räcker inte till för att se allt här i Karibien och då väljer vi bort det osäkra.
Vi har nu beslutat oss för hur vi vill fortsätta vår långsegling. I maj kommer vi, förmodligen tillsammans med ett stort gäng svenska båtar, att segla tillbaka till Europa. Beslutet har delvis varit svårt eftersom vi båda har haft ställen där vi tidigare har bott och som vi velat återvända till. Claes är uppvuxen i New Jersey och Anna har bott i två år i norra Colombia. Men det blir varken USA eller Sydamerika för Andante - det blir Azorerna istället! Vi har många skäl till att det blir så, inte minst ekonomiska, men nu har vi också tre små flickor som väntar på oss. Anna blev mormor och farmor 2022 och Claes blev farfar i slutet av mars 2023. Vi har också insett att det inte är de långa överseglingarna som är roliga (alls...). Vi seglar hellre runt i Medelhavet eller på Nordsjön. Exakt vad det blir är inte klart ännu. Vi är litet stolta över att ha seglat shorthanded (dvs med bara två personer ombord) över Atlanten. Nu skall vi göra om det, fast åt andra hållet. Det kommer kanske att ta litet längre tid, eftersom det är litet längre, men nu känner vi att vi vet bättre vad det är vi ger oss in på. Vi hoppas också att vår genua är med oss och fungerar hela vägen över. Vi räknar med att tillbringa litet tid med att utforska Azorerna. Vi har hört från vänner som har varit där att det är väldigt fint.
Men först skall vi fortsätta norrut i den karibiska övärlden. Vi har många intressanta ställen kvar att besöka, men mer om det senare,
Kommentarer
Skicka en kommentar