Martinique

Martinique är en del av Frankrike och EU. Efter att ha seglat i Grenada och Grenadinerna kändes det väldigt skönt att få komma till ett land med bättre ekonomiska villkor. Karibien är fantastiskt med all sin variation men det är också mycket fattigdom och på vissa öar verkar inte invånarna vara speciellt lyckliga över sin situation. På de franska öarna är välståndet högre. För oss innebär det till exempel att vi kan få tag på mat som vi är vana vid och till ett billigare pris. Naturligtvis finns samma lokalproducerade varor som på de andra öarna också.

Runt på Martinique 😎

Vi kom till Martinique den 8 mars efter en lugn nattsegling från Bequia och ankrade i Petite Anses d'Arlet, en liten vik i landets sydvästra del. Där kan man även checka in i landet så Claes tog dingen iland för att träffa tull/Immigration och var strax tillbaka med två goda glassar och en baguette. Efter en ganska rullig natt gick vi vidare till Marina Etang Z'Abricot, som ligger i en liten bit norrut i viken innanför Fort-de-France,  Martiniques huvudort. 

Vi hade bokat plats i marinan för en vecka eftersom vi väntade på ett paket med en Battery Life Saver från USA. Det är en "makalös manick" som får gamla blybatterier att bli som nya genom att ta bort sulfatbeläggningen på plattorna i batteriet. Det  var antingen att installera den eller att byta ut batterierna, så vi valde den enkla/billiga lösningen. Redan efter ett par veckor kan vi se en klar förbättring i batteriernas prestanda. Nu ska vi kunna klara oss ett tag till. 

Marinan kan vi absolut rekommendera. Vi blev väldigt vänligt bemötta och dagen när paketet kom, samma dag som vi skulle vidare, fick vi veta att vi kunde stanna så länge vi behövde. DHL hade lovat leverans på eftermiddagen och vid 14-tiden hörde vi hamnkaptenens cykelklocka från bryggan. Leverans hela vägen till båten! 

Det var varmt i båten, ca 33 grader på dagarna, eftersom det inte fläktade i marinan och sista natten fick vi in lite mygg men annars var vi helnöjda. Det var också nära till tvättinrättningar och en Carrefour Express, närbutik. Vi tvättade, fick en del båtjobb färdiga och Anna fick återhämtat krafterna efter öroninflammationen. Vi hann också med ett par shoppingturer med buss och kunde konstatera att de har samma typ av bussar som det finns Malmö. En stor skillnad från Grenadas minibussar! Hamnavgiften gick på 103 euro för en vecka, inklusive el och vatten, vilket är väldigt billigt. I hamnen finns också en diesel- och bensinbrygga samt ett bojfält för den som föredrar det. Vi fick intrycket att man då fick tillgång till marinans bekvämligheter via en skyddad dingebrygga.

Lugn och skön nattsegling från Bequia till Martinique. 

I Etang Z'Abricot finns det flera tjusiga tvättinrättningar med möjlighet att följa tvättmaskinens cykler via en app. Vi tvättar det mesta i vår egen tvättmaskin men när vi tvättar lakan är det bättre att använda en större maskin.

Lugn och fin hamn med gott om plats. Vi trivdes bra där.

På utflykt i Fort-de-France 

Det var skönt att ta den korta turen in till Fort-de-Frances ankarplats efter en vecka i hamn! Vi mötte upp med Tindra där och fick firat Cathrines födelsedag. Det var också nyttigt att få gå och handla med Cathrine som är inne på sin andra säsong i Karibien och följaktligen har tips på affärer och matvaror. 

Cathrine, bästa shoppingguiden i Fort-de-France!

Fort-de-Frances ankringsplats. Den ligger centralt i staden invid det gamla fortet som fortfarande är militärt område.

Efter ett par nätter fortsatte vi vår segling norrut. Nu hade vi sikte på Saint-Pierre, en spännande stad som i knappt 60 år på 1600-talet var Martiniques huvudstad. Därefter fortsatte den att vara en viktig hamn tack vare sitt läge. I maj 1902 fick vulkanen Pelée ett utbrott som i princip utraderade allt. Uppemot 30 000 människor dog och flera fartyg sjönk i hamnen. Bara tre personer överlevde, bland dem en fånge som senare levde gott på sin mirakulösa överlevnad. Utbrottet var väntat men Saint-Pierre var ansett så säkert att många människor från landsbygden runtomkring istället flydde in till staden. Katastrofen ödelade staden helt och den lever idag delvis de på turister som kommer för att se ruinerna och det museum som skildrar händelsen. 

Vi valde att gå en bit utanför staden och besöka vulkanforskningscentrat, Centre de Découverte des Sciences de la Terre. Där visar de bland annat en timslång film som handlar vulkanutbrottet och alla utgrävningar under de dryga hundra år sedan katastrofen inträffade. Väldigt intressant och helt klart nödvändigt att be dem visa filmen med engelskt tal, vilket vi fått tipset om att göra. Vi gick också runt i staden och kikade på ruinerna efter det välbeställda samhälle som Saint-Pierre en gång var.

Vi närmar oss Saint-Pierre och får se vulkanen Pelées topp utan moln som skymmer!

Saint-Pierre 

Ruiner efter Église du Fort de Saint-Pierre. Här var många samlade när vulkanen spred sitt gasmoln över staden.

Inne i stan finns fängelsecellen kvar där fången som överlevde satt inburad. Blommorna är planterade på terrassen vid minnesmonumenten. Där ute bland båtarna ligger Andante ankrad utanför det utprickade området där många fartyg sjönk 1902. 

Vulkanforskningscentrat, Centre de Découverte des Sciences de la Terre, som ligger strax norr om staden med utsikt mot vulkanen.

När vi ankrade i Saint-Pierre fick vi återse två båtar, Teulu och Thaleia. Teulu är ett ungt, engelskt par som vi träffade första gången på Kanarieöarna och följt på Youtube sedan innan vi lämnade Sverige. De köpte en likadan båt som Andante för ett år sedan. Nu kunde vi ankra upp bredvid dem och prata om våra upplevelser sedan vi sågs sist. 

Teulu till vänster och Andante till höger.

Thaleia är en av Vikingbåtarna och vi hade två trevliga kvällar tillsammans. Tyvärr var vi med om en väldigt tråkig incident då deras alldeles nya jolle försvann från Andante sent de andra kvällen. Tomas och Claes åkte ut med vår dinge och letade efter den i mörkret men förmodligen blev den stulen. Kvällen innan blev en annan, likadan dinge, stulen vid Saint-Pierre. De är ute efter motorerna och i det här fallet var det en alldeles ny utombordare och dinge. Vi har nu blivit ännu mer noga med att alltid låsa fast dingen överallt. Utombordaren är fastlåst tillsammans bensintanken i dingen eller på båten jämt. Eftersom vårt genset vägrade starta, igen(!), fick vi lämna Saint-Pierre följande morgon och gå till södra delen av Martinique där den största hamnen, Le Marin, ligger och där man följaktligen kan få tag på reservdelar och, i Thaleias fall, en ny motor och dinge. Det var inget muntert gäng som drog söderut! Thaleia hade köpt sin dinge och motor i Le Marin bara veckan innan.

Det blev fem dagar i Le Marin. Gensetet blev lagat och det visade sig att de hade fuskat med arbetet i Mindelo, där de lagade gensetets vattenpump. Nu fick Claes förhoppningsvis allt rätt. Le Marin ligger i en vik på södra Martinique och där finns, förutom en stor marina, ett ankringsområde som är enormt stort. Även Maiken låg i hamnen och vi fick tillfälle att umgås både med dem och Thaleia. Den 21 mars blev Claes farfar till en liten flicka 🥰! Vi firade genom att bjuda våra vänner på champagne. 

Claes jagar reservdelar i Le Marin. Inte så charmigt ställe men väldigt bra för proviantering och båtfix!

Äntligen kunde vi lämna marinan och återuppta vår segling norrut. Vi tog en etapp upp till Fort-de-Frances och ankrade i två nätter eftersom Claes behövde ta några prover. Teulu låg nära oss och vi fick en trevlig kväll hos dem. De ska låta sy upp sprayhood m m och kom över till oss nästa dag för att titta på och mäta hur vi har gjort. Mesanmasten som står mitt i sittbrunnen ställer till det lite och det krävs en del klur för att få en bra lösning. Vi hoppas att Beck och Zach också får något de blir nöjda med. Tänk att de seglat så här långt utan ens en sprayhood!

På måndagen var det dags att än en gång segla upp till Saint-Pierre men nu bara för att checka ut ur Martinique. Vi stannade bara en natt där innan vi fortsatte till Dominica och det var nog den första gången vi ankrade i Västindien utan att träffa på en båt vi kände! 

Film från när vi lämnar Le Marin

De lokala segelbåtarna från seglarskola bredvid vår brygga var ofta ute i viken och seglade. Vid infarten låg ett stort fartyg redo att ta ombord båtar för transport till Europa. Klippan som ser ut som ett hundhuvud är HMS Diamond Rock. Av engelsmännen betraktad som brittiskt territorium! Den ligger väldigt nära Martiniques sydvästra udde.

Hej då Teulu och lycka till på era fortsatta äventyr!

Vi lämnar Fort-de-France med en nylagad OCC-flagga. A:et (Associate) som tidigare stod i det gula fältet har Anna nu tagit bort eftersom vi korsat Atlanten och blivit fullvärdiga medlemmar. 

Gästflaggor i Karibien

Den franska flaggan är den gästflagga som används på de franska öarna. För Martinique säljs det i båtaffärer en flagga som har fyra blå fält med vita ormar i. Den har inte officiell status och ska nog inte användas med tanke på dess historia, som går tillbaka till slutet av 1700-talet, då slavhandeln var stor. Det finns däremot en ny flagga som består av en röd triangel (närmast flaggstången) och två horisontella fält, det övre grönt och det nedre svart. Flaggan antogs den 2 februari 2023 och är alltså så ny att vi hittills inte har sett den som gästflagga på någon båt. Som en av Frankrikes utomeuropeiska regioner har den franska flaggan officiell status på Martinique vilket gör det enkelt för oss. 

Detsamma gäller på Guadeloupe. Där vajar också den franska flaggan överallt och när vi pratade med OCCs Port Officer, som hjälpt oss med att ta emot reservdelar, förklarade han att alla inte är så nöjda med det franska inflytandet förrän de blir påminda om alla bidrag samt hälso- och sjukvården. Som brittisk medborgare bosatt på en fransk ö tycker han att fransmännens sätt att sköta sina karibiska öar vida överträffar britternas hantering av sina.