Antigua och Barbuda

Öriket Antigua och Barbuda är självständigt sedan 1981 men ingår i Samväldet liksom många av de tidigare brittiska kolonierna. De två bebodda öarna har sammanlagt strax under 100 000 invånare och flesta bor på Antigua, som är den största ön. Barbuda har ett par tusen invånare. Turism är en viktig del av örikets inkomster, tätt följt av finansiella tjänster. Det finns inte förutsättningar för att driva jordbruk i större skala på grund av vattenbrist. 

I september 2017 drog orkanen Irma in över Karibien med full kraft, drygt 80 m/s. Det är den mest kraftfulla orkan som har uppmätts på Atlanten och Barbuda var den första ön som drabbades. Irma förstörde allt i sin väg på den låglänta korallön innan den drog vidare mot nordväst. De flesta i befolkningen hade evakuerats till Antigua men orkanen krävde ett dödsoffer, en tvåårig pojke som slets ur sin mammas armar. Än i dag, knappt sex år senare, syns tydliga spår av katastrofen. Vår chaufför på Barbuda berättade att det har varit svårt för Barbudaborna att få hjälp med återuppbyggnaden från Antigua men de har fått bistånd från välgörenhetorganisationer. 

Vi lämnade Deshaies på Guadeloupes nordvästra kust den tolfte april och seglade norrut till Antigua. Det blev en fin tur som startade i regn och avslutades i solsken. När vi närmade oss Antigua såg vi de toppiga berg som vi sett på så många andra Västindiska öar. Skillnaden är att de är lägre på Antigua och det innebär mindre regn. Vi valde att gå till Jolly Harbour på Antiguas västkust. English Harbour på sydkusten är ett alternativ men det ligger i en nationalpark så  det är dyrare att checka in där. Däremot lär det vara en fin hamn med mycket att se. Huvudstaden Saint John's är landets största stad och ligger strax norr om Jolly Harbour men där finns ingen bra ankring. Vi seglade in i den stora, vackra bukten vid Jolly Harbour och letade oss fram till en bra ankarplats, inte så långt från Maiken. 

Claes hissar Antigua och Barbudas gästflagga tillsammans med den gula inklareringsflaggan. 

På väg mot ankringen vid Jolly Harbour. Det är en grund bukt med sandbotten och väldigt enkelt att få bra fäste. På bergssidorna klättrar lyxvillor och hotell och man anar ett välstånd som inte finns bland de övriga före detta brittiska kolonierna. 

Nästa morgon tog Peter och Claes dingen in till land för att checka in. I den lilla byggnaden som rymmer de fyra olika myndigheterna - Port Authority,  Medical, Customs  och Immigration - går man från dörr till dörr för att bli lagligt insläppt i landet. Innan man kommer dit bör man ha fyllt i e-sailclear på nätet men man måste ändå fylla i en massa andra papper på plats. Endast kapten får gå iland innan inklareringen, vilket vi har stött på tidigare. Men här var det viktigt att allt gjordes enligt reglerna. De vänliga och trevliga tjänstemännen var väldigt noggranna, på gränsen till pedantiska. De var också noga med att följa Covidrestriktioner med avstånd och munskydd. Eftersom vi skulle vidare till Barbuda frågade vi om det är möjligt att checka ut där. Svaret var nej, man måste gå tillbaka till Antigua, vilket är en omväg. Den informationen visade sig vara felaktig, som tur var. Hela proceduren i det lilla huset tog en hel förmiddag.

På eftermiddagen gick vi vidare för att ankra en natt i nästa vik, Hermitage Bay, och träffa Jeanette, Kjell och hunden Anita på Ariadne. De lämnade Långedrag en vecka efter oss och nu har vi äntligen kommit till samma ställe!

Andante på utflykt till Hermitage Bay för att träffa Ariadne. 

Jolly Harbour med sina lyxvillor och korvträd. 

Tillbaka i Jolly Harbour fick Claes äntligen tid att fixa vår watermaker med de nya reservdelarna som vi hämtade på Guadeloupe. Allt fungerade som det skulle förutom ett litet läckage som vi har haft sedan tidigare. Så skönt att äntligen få igång vattenproduktionen! 

Vi passade på att tanka innan vi lämnade Antigua. Dieseln kostade 13 kr/liter och vi hade insett att det är billigare än på de öar som vi skulle fortsätta till. Vi tankade fullt och fyllde även dunkarna som står på däck. Totalt har vi då 575 liter diesel, vilket är skönt inför hemseglingen i maj. Nu var vi redo för de 30 sjömilen upp till Barbuda. 

Ett av våra drömmål i Karibien har varit just Barbuda. Vi har sett många Youtube-klipp därifrån och nu var vi äntligen på väg! Sent på eftermiddagen gick vi in mellan reven i Cocoa Bay och ankrade en bit ut från den fantastiskt vackra Princess Diana Beach. En fullkomligt magiskt vacker strand med kritvit och alldeles mjuk sand. Vi stannade i fem dagar och gjorde långa strandpromenader, åt lobster hos Enoch på Shack-A-Kaï strandbar, badade och bara njöt. På kvällarna umgicks vi med våra vänner på Maiken och Ariadne,  drack sundowners och spelade spel. 

En dröm har gått i uppfyllelse, Andante ligger för ankar vid stranden på Barbuda.

Strandpromenad med Susanne och Peter, som tagit den första bilden. 

Stranden på Barbuda 

Varje dag surrade det i luften och helikoptrar kom in för landning. De superrika har tydligen inte tid att segla hit men det är deras förlust. På en strandbar pratade Claes och Peter med en bartender som inte fick servera oss. Han berättade att nästa dag skulle det komma gäster, hela tolv stycken! Fullt upp, alltså. Vi fick nöja oss med Enochs strandbar och den räckte gott.

Vi promenerade till den södra udden där man bygger hotell. Det kryllar av förbudsskyltar så man kan bara gå vid strandkanten. Trist och kontroversiellt. 

Enochs bar, Shack-A-Kaï.

Bad och strandpromenad.

Grillad lobster i solnedgången! 

Även om man ligger för ankar vid en paradisstrand går saker sönder och behöver fixas. Vår dinge fick pyspunka på ena sidan och det var bara att börja leta. Lite annat småpyssel finns det alltid att göra men det akuta går först. En kabel i vårt genset har tagit över stafettpinnen att strula från vattenpumpen, som fungerar nu, och hade inte Claes redan varit gråhårig så hade han blivit det nu! Claes och Peter hade en gemensam punkaverkstad på Andantes akterdäck. Dingarna tar mycket stryk i solen och behöver en hel del TLC, trots att både Maiken och vi lät sy dinghy chaps (överdrag) i Grenada. 

Alltid roligare att mecka när man är två! Problemet med att det måste härda innan sjösättning blir också mer lösbart när man har vänner som kan hämta när man ska ska iland 🥰

En dag hyrde vi en taxi via Enoch och åkte in till Codrington med Jeanette, Kjell och Anita. De hade fått besked på Antigua att det skulle gå att checka ut på Barbuda. Anders, en av våra vänner från Viking Explorers, lyckades checka ut ett par dagar tidigare och skickade info om hur och var till oss. Så skönt att träffa vänner överallt och förutom att det är trevligt att umgås, kan man hjälpa varandra med svårhittad information! 

Francis kom med sin taxi och hämtade oss vid Shack-A-Kaï. På vägen in till Codrington berättade han en del om ön och om hur det var när orkanen Irma drabbade Barbuda 2017. Intressant men framför allt gripande och tankeväckande att höra om det öde som drabbat de bofasta i det vi kallar paradiset. 

Det gick som sagt utmärkt att checka ut i Codrington. Två tjänstemän, tillhörande Customs och Immigration, satt i samma rum i ett hus som såg ut som en mindre privatvilla. De samarbetade och hade en betydligt mer laid-back mentalitet än sina kollegor i Jolly Harbour. Där skulle det kosta ECD 20 (ca 80 sek) men i Codrington var det gratis. Vi hade gott kunnat betala, om vi därigenom skulle hjälpa Barbudaborna att komma på fötter. 

Vi gjorde en utflykt till Codrington. En ganska deprimerande by med många ruiner. 

Vi blev lite förvånade över att spanska är gångbart på ön, enligt Francis. Annars brukar  det vara franska som gäller i Karibien. På den sista bilden syns Customs och Immigration. 

På vägen tillbaka till Shack-A-Kaï stannade Francis och visade oss ett gammalt fort. Den stod pall för Irmas härjningar när 90% av Barbudas byggnader förstördes. Nu ska det byggas om till ett ställe där man kan ha bröllop och fester. Förhoppningsvis kan det bli något som gagnar den lokala befolkningen. Fortet ligger vid Pink Sand Beach, en strand med sand som lyser av rosa korall.

Martello tower och Pink Sand Beach. En vacker strand men mer utsatt för vågor än där vi ligger ankrade. 

Nu var det dags att ta farväl av Maiken, som ska segla västerut mot Stilla havet. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans och det var lite sorgligt att skiljas åt. Vi hoppas verkligen att vi får segla ihop snart igen, jorden är ju rund! Fair winds and following seas 🥰🤗⛵️

Senare samma dag var det dags för oss att lämna Barbuda och nattsegla norrut till St. Barth. Vi ses där med ett nytt inlägg!

Jeanette lägger ut filmer om deras segling på Youtube. Här är en länk till filmen om Antigua och Barbuda. https://youtu.be/BJnutLDBvLI