Algarvekusten

Vi var tillbaka på det portugisiska fastlandet torsdag 17 augusti och nu kunde vi se fram emot kustsegling på Algarvekusten istället för långa överseglingar med nattvakter och väderprognoser som inte stämmer.

Nu seglar vi nära kusten, innanför 20 meterskurvan, på grund av späckhuggarna.

Algarve är Portugals sydligaste provins och täcker hela området från Cabo de São Vicente, Europas sydvästligaste spets, till Guadiana, floden som ligger på gränsen till Spanien. Namnet kommer från arabiska, al gharb, och betyder landet i väster. Den stora jordbävningen i Lissabon 1755 förstörde med skalv, tsunami och bränder stora delar av den gamla kulturen. Epicentrum låg en bit söder om Cabo de São Vicente och drabbade Algarve hårt. Man har estimerat att styrkan var cirka 9 på Richterskalan. 

Henrik Sjöfararen, Infante Dom Henrique på portugisiska, hittar man spår efter överallt på Algarve. Eftersom han inte var arvtagare till kronan men legitimt barn till kungen var hans titeln Infante. Han har satt ett stort avtryck i historien eftersom han stöttade de första portugisiska upptäcktsfärderna och startade en navigationsskola i Sagres, där han dog 1460, 66 år gammal, drygt 30 år före Columbus första resa över Atlanten.

Vi fick en plats i Marina de Lagos och hade ett par dagar på oss att utforska omgivningarna tillsammans med Patrik innan han flög tillbaka till Göteborg. Efter en natts vila promenerade vi över bron in till stadskärnan för att se oss omkring. 

För att komma in i Lagos marina måste man vänta på att gångbron över till centrum öppnas. Vi trivdes bra i marinan som har många restauranger inom området. De får även högsta betyg för sina sanitära utrymmen.

Vid Porta de São Gonçalo, den gamla stadsporten med anor från 1300-talet  

Vi hyrde en bil och åkte iväg för att titta på fyren vid Cabo de São Vicente. Det blev två turer dit eftersom dimman låg tät vid vårt första besök. Några timmar senare var det helt klart väder. Tyvärr var fyren stängd för besökare men man kunde titta in på fyren genom grinden och beundra utsikten från klipporna runtomkring. Från São Vicente åkte vi vidare mot Sagres. Där finns ett fort och en fyr som man kan besöka. På området finns också en historisk utställning om sjöfart, munken São Vicente och Henrik Sjöfararen. 

Faro de São Vicente med sitt skyddshelgon São Vicente. Det här vädret kände vi igen från Azorerna, vänta i ett par timmar så blir det bättre! 

Fortet i Sagres ligger på en udde som man i princip går ut på genom den stora porten. Jordbävningar har raserat det mesta men udden är ändå värd att besöka. På den sista bilden syns fyren ovanför Patriks huvud, det är en bit att gå dit ut från ingången!

Sagres fyr erbjöd en skön läsida för lunch. På grund av den nordliga vinden blev det också solsidan. En man sitter och fiskar på klippan, ca 75-100 meter över havet. Vi förstod inte riktigt varför men såg båda gånger vi passerade med båten att det hör till vanligheten. 

Turistfälla eller inte, Portugals keramik är fantastisk. Tyvärr får det inte plats så mycket på båten.

Efter att vi hade lämnat av Patrik på flygplatsen hann vi med en tur till Silves. Det var en gång en viktig stad med hamn men efter jordbävningar har floden slammat igen och nu ligger staden en bit in i landet. Borgen är en av de bäst bevarade moriska befästningarna i Algarve.

Castelo de Silves. Bronsstatyn föreställer kung Sancho I som år 1189 erövrade slottet från morerna.

Radhus för storkar

Nu var det äntligen dags för ankring och vila! Efter en natt utanför Lagos flyttade vi till ankringen vid Portimão. Vädret i slutet av augusti är torrt, soligt och varmt, upp emot 40 grader. Då är det skönt att ankra och kunna ta sig ett dopp när det är som varmast. Vi hann också med några utflykter under veckan vi låg där.

Fria igen! Men vattnet är inte lika varmt som i Karibien...

Ferragudo är en söt liten fiskeby mitt emot Portimão 

En tur till den fantastiska Benagilgrottan är ett måste.

Den västra Algarvekusten är full av grottor att utforska!

Ibland är grottan en tunnel. Vi kom ut utan problem

Vi tog oss vidare österut till Rio Formosa-deltat, som är en nationalpark vid Portugals sydligaste punkt. Innanför ön Culatra låg vi för ankar i knappt en vecka. Claes hade ett uppdrag och  jobbade i några dagar. Vi umgicks också med Cathrine och Lars på Tindra, som låg för ankar strax intill. En dag gjorde vi en utflykt till Culatra. Där finns en gammaldags fiskeby men inga vägar. På utsidan av ön finns en lång sandstrand mot Atlanten.

Culatra. Tindra ligger för om oss. I hamnen ligger massvis med små fiskebåtar. 

På utsidan ligger den långa stranden. 

Lite strandhäng och sedan lunch.

En tidig morgon vid Culatra. Claes tar upp ankaret. Nu lämnar vi Portugal och går mot Spanien!