Balearerna del 1 Ibiza

Efter att ha tillbringat sammanlagt ett år i Spanien utmed nordkusten, Galicien, Kanarieöarna och Andalusien var det dags att segla vidare till nästa stora ögrupp, Balearerna. Vi var på väg till Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera.

Cala Benirràs, Ibiza

Den 17 maj, strax efter åtta på morgonen, lämnade vi Cala Sardinera på fastlandet och satte kurs mot Ibiza. Vi fick en fin dag på havet med sol och delfinshow. Vindarna var svagare än vad prognosen lovat så vi fick motorsegla en del. Efter åtta timmar ankrade vi i Cala Bassa på sydvästra sidan av Ibiza.

Vissa överseglingar är bättre än andra! Vackert väder, delfiner och svenskt godis bidrog.

Cala Bassa visade sig vara en fin vik med  grottor och en Beach Club med exklusiva restauranger. Som de långseglare vi är, tog vi med oss våra sopor och gjorde en utflykt iland men hoppade över massage, ostron och Tattingerchampagne. 

I vårt förra inlägg skrev vi om att man inte får ankra i posidonia, ett sjögräs som är väldigt viktigt för den ömtåliga marina miljön i Medelhavet. Det är egentligen bara att sikta in sig på det turkosa vattnet som visar var det är sandbotten fritt från sjögräs och se till att även ankarkättingen hamnar där. I Navily-appen ser man hur ankringsvikarna ser ut och det finns även en speciell sjögräsapp, Donia. Man lär sig snabbt. Vi njöt av fin ankring och vackra solnedgångar och efter tre nätter, varav de två sista var mer än lovligt rulliga, gick vi vidare. 

Cala Bassa beach Club var vårt första möte med Ibiza och vi undrade vart vi hade kommit! Definitivt de lyxigaste strandbarerna vi har sett.

Andante för ankar vid Cala Bassa

På Balearerna finns PortsIB-marinor, Ports de les Illes Balears, som förvaltas av regionen. De ligger väsentligt lägre i pris än de privata och har lite olika servicenivå. Man registrerar först båten på deras hemsida och därefter kan man gå in och se hur många lediga platser som finns i varje marina och boka en plats. Man får stanna i totalt fem nätter, därefter måste man lämna och kan komma tillbaka först en vecka senare, om det finns plats. 

Marinan i Sant Antoni de Portmany tillhör de bättre PortsIB-marinorna med en låst ponton och duschar. Vi valde att gå dit för att ta bussen till huvudorten Eivissa, det katalanska ordet för Ibiza. Den ligger på andra sidan ön där det bara finns dyra marinor. Eftersom det fortfarande var lågsäsong kostade två nätter i Sant Antoni bara €48 inklusive el och vatten. Själva staden är inte så mysig men det finns en bra Lidl på gångavstånd. 

Rondellägg, kan man kalla det så!? Det här föreställer ett "Columbi ägg" med Columbus flaggskepp Santa Maria i mitten. Sant Antoni är ytterligare en av alla orter som gör anspråk på att vara Columbus födelseort.

Ibiza är inte stort, bussen tog bara 45 minuter. Eivissas gamla stadsdel heter Dalt Vila och ligger vackert vid havet på en kulle. Vi vandrade runt på de medeltida kullerstensgatorna innanför stadsmuren och beundrade utsikten över bukten med Formentera i bakgrunden. 

Dalt Vilas 25 meter höga murar med sju bastioner inringar den gamla medeltida staden. Man kan gå hela vägen runt på murarna, en sträcka på 2 km.

Portal de Ses Taules byggdes 1585 och är huvudingången till Dalt Vila. 

Trånga gränder och kullerstensgator i Dalt Vila. Hippiekulturen lever kvar här och där på ön.

Eivissa har, liksom övriga städer vi besökt i Spanien, en lång historia med bland annat fenicier, romare och morer innan de kristna spanjorerna tog över. Man tror idag, med stöd av arkeologiska fynd, att det bland noblessen i det gamla Kartago var eftertraktat att låta sig begravas på Ibiza. De hade en massa olika krav på sina gravplatser, bland annat att det inte skulle finnas några giftiga ormar eller skorpioner där och det finns inga sådana på ön. Vi besökte inte utgrävningarna i Eivissa men Dalt Vila har fler muséer som berättar om stadens historia. 

Utsikt från stadsmuren över Eivissas hamninlopp.

Högst upp på kullen ligger Ibizas katedral, för tillfället under renovering både in- och utvändigt. Man kunde gå in men vissa delar var avstängda för besökare.

Dalt Vila med kanoner, utsikt mot det moderna Eivassa, privatbostäder och mysiga restauranger. 

När vi la till i marina i Sant Antoni hade vi sidvind och marinerona ville ha oss längst upp i lovart på en i övrigt ganska tom brygga. Lite jobbigt läge som slutade med att mooringlinan gick av och vi fick flytta en plats ner i lä. Under vårt besök i Dalt Vila fick vi ett samtal från hamnkaptenen om att en dykare upptäckt att vi hade delar av mooringlinan i vår propeller. Vi bad att dykaren skulle ta bort den. 

När vi lämnade marinan nästa dag, pratade vi med hamnkaptenen och hade räknat med att få ta fram den stora plånboken. Han tittade på oss, funderade och sa till slut att en gång är ingen gång "this time it's free". Vi drog en djup suck av lättnad och backade bugande ut från hans kontor. 

Vi seglade norrut till Cala Sant Miquel där vi mötte upp med Carina och Anders på Nostra. Det blev en fin kväll med drink på Nostra, mat på en strandrestaurang och bubbel på Andante, det sista för att fira att vi "sparat" många tusenlappar i Sant Antoni. 

Mysiga dagar med Carina och Anders på Nostra

På 1930-talet startade det som blev en stor turistström från norra Europa och de brittiska öarna. Ibiza blev känt som ett paradis för bohemer och fritänkare. Partylivet och det kristallklara vattnet lockar än idag och hippies finns fortfarande på ön men kanske inte lika många som förr. 

På stranden i Cala Benirràs, precis bredvid Cala Miquel, spelar man varje kväll trummor och dansar när solen går ner. Från Hippiestranden, som den kallas, får man en perfekt vy över solnedgången. Nästa dag flyttade vi över dit och på kvällen hade vi picknick på stranden.

Det blev den första av flera solnedgångar i Cala Benirràs. Solen gick ner strax bredvid klippan i inloppet.

Nästa dag gav sig Nostra av tidigt för att segla till fastlandet. Vi stannade kvar och tog en dags vila ombord. 

Dagen efter var det dags för en vandring i omgivningarna. Vi gick en bit upp på berget mellan Benirràs och Sant Miquel. Det var varmt och svettigt så på väg tillbaka stannade vi och tog en dricka på en strandrestaurang. Döm om vår förvåning när helt plötsligt en välbekant båt kommer in i viken, Tindra! Så kul!

På vandring upp till fin utsikt över Cala Benirràs. Därefter var det dags för årets premiärdopp med badankan och fiskarna. Vi bjöd på ankardram med grillad korv till lunch på Andante när Cathrine och Lars överraskande dök upp i viken. 

I nästan blogginlägg fortsätter vi att utforska Benirràs för att därefter fortsätta runt Ibiza och söderut till Formentera. 

Mysig liten marknad på Benirràsstranden