Costa Blanca

Efter sex månader i vinteride i Almerimar kunde vi äntligen sätta segel! Vi hade sällskap av Tindra igen och tillsammans styrde vi runt hörnet, Cabo de Gato, norrut efter kusten via Garrucha och Cartagena till Santa Pola, där vi skulle få besök av Ulrika med familj. Så kul!

    

Äntligen på väg!

Saker och ting blir inte alltid som man planerat. Det vet alla seglare och den här gången var inget undantag. Vi rundade Cabo de Gato i svag vind och motorseglade mot Garrucha när vår motor stannade. Det blev till att tänka om. Garrucha ströks och vi fortsatte genom natten mot Cartagena, bogserade av Tindra, än en gång vår räddare i nöden. Vi är så tacksamma!

Tindra bogserade oss fram till marinans kajkant. Därefter fick Claes hjälp av Lars att felsöka medan Anna och Cathrine tog en promenad i Cartagena. Vi hade lagt så mycket tid på underhåll, servat motorn och tittat igenom allt men det skulle visa sig att vi fått påväxning i dieseltanken och bränsleslangen var helt igensatt. Det blev en tidig kväll, som alltid efter nattsegling på bara en natt, då man inte hinner komma in i skiftrutiner. Att vi låg förtöjda just bredvid Burger King var bara en bonus för annars hade vi nog somnat på fastande mage. 

Nästa dag tog Claes och Lars sig an det mindre angenäma jobbet med att fixa dieseltanken. Cathrine och Anna valde att ta en vandring upp till en av de högsta topparna runt staden. Där ligger ruinerna av en gammal försvarsborg, Castillo de la Atalaya. Vi fick klättra den sista biten upp men utsikten var värd det.

Nu hade vi, för första gången sedan vi kom till Spanien, lämnat Andalusien. Cartagena ligger i provinsen Murcia och är en väldigt intressant stad. De första bosättningarna är från år 228 f.Kr. då området erövrades av Hasdrubal från Kartago. Namnet Cartagena kommer av Carthago Nova, nya Kartago, som romarna senare kallade staden. Vi blev kvar i över en vecka och hann med promenader, romerska ruiner och museum. 

Utsikt från kullen över den romerska teatern mot marinbasen i Cartagena

Cathrine på Castillo de la Atalaya 

Bilder från vandringen upp till den gamla försvarsborgen Castillo de la Atalaya,  242 möh. På den sista bilden syns borgen högt uppe över staden.

Cartagena med sina två marinor. Andante ligger vid stadskajen.

Den romerska teatern är en av de största i Spanien. Där fanns plats för 7 000 åskådare. I anslutning till teatern finns ett väldigt intressant museum.

Parque Arqueologico Molinete ligger mitt inne i Cartagenas gamla stan och är ett stort område med arkeologiska utgrävningarna från romartiden. Där finns ett museum, romerska bad, ett egyptiskt tempel och mycket mer att titta på. 

I Cartagena finns också ett undervattensmuseum med föremål som hamnat på havsbotten från fenisisk tid fram till modern tid. Sabazias hand användes som en del av en rit för att skydda sjöfarare för över 2 000 år sedan.

Vi firade Valborgsmässoafton hos Karin och Staffan på Vitesse tillsammans med Cathrine och Lars. En trevlig kväll!

Cartagenas inlopp är en blandning av fantastiska badvikar och befästningar. Staden ligger väl skyddad längst in i viken med höga berg runt omkring. Ett viktigt strategiskt läge för en hamn när Medelhavet härjades av banditer och pirater såväl som arméer från invaderande nationer.

Nu var det tid att lämna Cartagena och åka vidare uppför kusten. Vi hade haft flera alltför rulliga dagar och nätter i marinan och längtade efter lite lugn och ro, bort från stadens ljud. Nästa stopp fick bli Mar Menor, Europas största saltvattenlagun, som skiljs från Medelhavet, Mar Mayor, av en 22 km lång, bebyggd sandbank, La Manga. Enda stället att ta sig in är i norra änden. Det går en väg utmed hela landtungan och vi fick vänta ett tag på broöppning innan vi kunde tuffa in mot vår planerade ankring i den södra delen av lagunen. 

Mar Menor har haft stora problem med övergödning och är idag ett skyddat område. I lagunen växer bland annat Posedonia, ett sjögräs som man absolut inte får ankra i. Om man ändå gör det kan man få dryga böter. Nu var det första gången vi ankrade i ett sjögräsområde och det kändes lite jobbigt eftersom det var svårt att se sandfläckarna där man ska lägga ankaret. Det gick bra och vi fick en fin plats nära Tindra. Vi stannade i tre nätter och njöt av friden, åt middagar tillsammans och såg oss omkring.

Fridfulla dagar i Mar Menor.

Det blev en jobbig måndag morgon när vi skulle fortsätta. Motorn startade inte! Vi kollade filtren men allt var bra. Nu var det samma problem som i Karibien, då vi trodde att det var startmotorn. Vi hade elektriker ombord i Gibraltar, som pratade om elfel. Men det var lite diffust var problemet egentligen låg. Lars blev räddaren i nöden, än en gång. Han kom över och med ett välriktat bank på startmotorn hoppade den igång.

Vi kom iväg, inte alltför försenade, och seglade upp till Santa Pola. Där plockade Claes och Lars ut startmotorn och plockade isär den. Efter en hel dags skruvande och svärande hittade de en sönderoxiderad kabelanslutning. Det var en enkel sak att fixa en ny liten kabel. I övrigt verkade allt ok och sedan dess (i skrivande stund har det gått två månader) har motorn startat varenda gång! Andante hade tillbringat nästan tjugo år i Medelhavet när vi köpte henne och det varma klimatet sliter tyvärr på det mesta. Efter sex år i fukt och kyla i Sverige och därefter tillbaka i värmen, är det kanske inte så konstigt att saker går sönder.

Båtmeck i Santa Pola med en intresserad tysk båtgranne.

Nu var det dags för besök hemifrån. Ulrika och Christian hade bokat ett Airbnb ett stenkast från marinorna. De första två nätterna låg vi i den dyra marinan men eftersom det fortfarande bara var lågsäsong, var det överkomligt. Tindra gick vidare norrut efter ett par dagar och lagom till att Ulrika, Christian och Maja kom fick vi plats på Club Nautico Santa Pola, som kostade hälften så mycket som Marina Miramar.

I Santa Pola är rodd en stor sport. Vi såg många aktiva ungdomar träna i hamnen.

Dagarna med den lilla familjen blev väldigt mysiga! Andra dagens kväll fick vi underbara nyheter hemifrån. Anna hade blivit farmor och Ulrika faster till Linn och Carls son Harald ❤️! Så härligt! 

Maja, 1,5 år, fick sätta agendan så det blev mycket lek på lekplatser och där har Santa Pola mycket att erbjuda. Första gången vi kom till det som skulle bli favoriten, en lekplats på stranden öster om hamnen gjorde hon stora ögon, klättrade över muren direkt och började leka. Så roligt att få dela sådan ögonblick med barnbarnen när man är ses så sällan! 

Maja blev överlycklig när hon såg den stora sandlådan/stranden. Hon fick också åka karusell och valde en rosa bil med blommor. 

Vi besökte saltmuséet och akvariet i Santa Pola. En dag tog vi en glasbottenbåt ut till Tabarca, en liten ö med bara ett femtiotal invånare. Under tiden tog Claes hand om vår utombordare, som behövde service. Den startade inte efter vinteruppehållet och nu fanns möjlighet att hitta en mekanisk verkstad som kunde hjälpa till.

Tabarca är känt för att ha varit ett pirattillhåll. Nu förtiden är det en sömnig liten ö med turistaffärer och caféer. Maja gillade mest de rosa badskorna som vi köpte där, lekplatsen och när mormor blåste såpbubblor.

Så mysigt med besök av familjen!

Dagen efter familjen åkt tillbaka till Göteborg började vi förbereda oss för att segla vidare. Vi hade fin vind och loggade upp mot 8 knop för segel på vår väg upp till ankringen i Cala Sardinera. Nu skulle vi segla till Balearerna, med första stopp på Ibiza!