Balearerna del 2 Ibiza och Formentera

Vår plan var att besöka de fyra stora öarna i ögruppen Balearerna under sommaren 2024. I det här inlägget har vi kommit till Ibiza, vår första ö, och ligger för ankar i Cala Benirràs på nordsidan av ön.

 

Formentera

Cathrine och Lars på Tindra hade just anslutit från fastlandet och ytterligare en dag senare dök även Maria och Jonas på Wind of Gothenburg upp. Nu var vi tre svenska båtar i viken. Jättekul när vänner dyker upp i samma ankarvik!

I vårt förra inlägg skrev vi om hur man varje kväll firar solnedgången på Cala Benirràs, hippiestranden, till rytmen av trummornas dunk. Oftast är det fullt med folk som har picknick och dansar på stranden. Vikens öppning ligger mot väster och en klippa i inloppet pekar som ett finger upp mot den nedåtgående solen. Vi åkte in till stranden och fick en stämningsfull kväll.

Strandhäng med våra vänner i solnedgången 

          

Nästa dag gjorde vi en utflykt med våra dingar till viken bredvid, Sant Miquel. Där ligger ingången till Ibizas största grotta, Cova de Can Marçà. Den har en yta på 8 500 kvadratmeter och man kan göra en guidad tur som är ca 350 meter lång. Grottan användes förr av smugglare som hissade upp sina varor från båtar till den lilla öppning i klippan, 10 meter ovanför vattnet. Väl i grottan gömde de både sitt smuggelgods och sig själva där. Det var trångt och lågt i tak mellan salarna då men under 1980-talet gjordes grottan iordning för besökare. Helt klart värt ett besök.

För att ta sig in i grottan går man nerför trapporna utefter bergsväggen till ingången med vacker utsikt över Sant Miquel-viken.

Cova de San Marçà har flera salar med droppformationer, ett vattenfall med dramatisk ljus- och ljudshow och dammar med fluorescerande ljus. 

Vi använder appen Navily för att hitta bra ankringsställen och marinor. I appen skriver andra seglare recensioner och ibland viktig information om olika förutsättningar. Dessutom har appen automatgenererad vind- och vågläinformation. Den stämmer, liksom de flesta andra väderprognoserna, inte alltid men ger en bra fingervisning när man väl lärt sig att tolka informationen rätt. Man måste också ta med i beräkningen att när det är vindstilla har båtar en tendens att lägga sig med bredsidan mot vågorna, vilket gör ankringen väldigt rullig även om dyningen inte är så hög. 

I Karibien var det enklare, vinden kom nästan alltid från samma håll och vi var i våglä på läsidan av öarna. Medelhavet är mer komplext. Ibland måste man kolla med sin båtgranne på ankringen hur mycket kätting de har lagt ut för att undvika krockar. Det tål också att tänka på att om det inte blåser så mycket kan båten ligga på en kättingloop istället för på ankaret med sträckt kätting och då är situationen ibland svår att läsa av. 

Vi hade läst i Navily att i Cala Benirràs kan vinden vrida ganska mycket och de höga klipporna ger fallvindar i den trånga viken. En sådan natt fick vi, följt av en dag som var lite mer av samma. Alla ankringar har olika förutsättningar och vi vill absolut inte avråda någon att besöka Benirràs! Det är verkligen en fin vik. 

Vår ankarvakt visar att vi snurrat runt ganska friskt. Inte mycket sömn den natten, eftersom det rullade så mycket!

Dagen efter natten före, alla båtar ligger åt olika håll eftersom det blåser så lite. Då spelar bland annat strömmar och båtens vikt roll. 

Själva ligger vi i 90 graders vinkel mot Wind, den vita båten. 

Vi fick ändå en bra kväll med våra vänner. Det blev pizza på en av strandrestaurangerna och en sista kväll med feststämning på stranden i solnedgången till trummornas dunk. 

Nästa morgon slog Tindra och vi följe medsols runt Ibiza för att ta oss till Formentera medan Wind seglade till Mallorca. Vi rundade Ibizas  norra spets och fortsatte ner mot sundet strax väster om Eivissa. 

På Ibizas nordligaste udde står den här vackra fyren, Faro de Punta Moscarter. Fyren, som är 52 meter hög, är den högsta på Balearerna.

Bara 150 meter norr om Formentera, i sundet mellan Formentera och Ibiza, ligger en ö som heter Isla de Espalmador. Den är privatägd, i princip obebodd och del av en nationalpark, Ses Salines. 

Öns yta är bara 2 kvadratkilometer och stränderna är så fina att vi trodde oss vara tillbaka i Karibien. På västra sidan ligger en stor bukt med bojar. Vi kom dit 29 maj och fick tre nätter gratis i den vackra bukten innan högsäsongen börjar 1 juni. Vi promenerade, grillade, spelade Sequence och njöt av tillvaron tillsammans med Cathrine och Lars.

Sista dagen hade vi som omväxling dåligt väder med regn och mycket vind. Det skulle visa sig vara en av en handfull regniga dagar under hela sommaren. Varje droppe räknas i Medelhavet och eftersom det ännu inte hade blivit stekhett ute var det bara skönt att få kura i båten. 

Vilken morgon! Solen gick upp över den vackra viken och lyste på Tindra. Vi tog Andantes dinge in och gick på en promenad runt sanddynerna. 

Vi undrade om vi inte var tillbaka i Karibien! 

Vi gjorde en utflykt och försökte se oss omkring på ön. Där finns en liten saltsjö, annars var det inte  mycket att se. Vi hittade kanske inte rätt stig. 

Den första juni beslöt vi oss för att fortsätta en bit nerför Formenteras västkust, till Cala Saona. Det visade sig vara en väldigt fin ankring och vi var långt ifrån ensamma. Under dagarna kommer det alltid ut en massa dagbåtar av olika slag, turistbåtar och privatbåtar. De brukar dyka upp mitt på dagen och stanna i allt från en halvtimme till 5-6 timmar. Ibland är de högljudda men när man vet att de inte blir så långvariga är det inte så störande. 

Vi kunde ankra fint på posidoniafria fläckar och under tiden vi var där såg vi att sjögräspolisen, Vigiláncia Posidonia, var aktiv i viken med sin stora tratt som de sänker ner i vattnet för att inspektera ankarkätting och ankare. Vi blev aldrig kollade under hela sommaren men så gör vi också vårt bästa för att undvika att förstöra posidonian.

Tindra i Cala Saona. Det var lätt att hitta posidoniafria ställen att ankra på i viken. Turkost vatten betyder sandbotten.

Vi fick fina dagar med promenader iland runt den fina ankringen, glass på stranden och en utflykt till grottan Cova Rosa, som ligger en bit längre ner utmed kusten. Formentera är verkligen fint!

Vid stränderna på Balearerna finns ofta en markerad infart där man inte ska bada. Där är det lätt att ta sig in med dingen och lägga fast vid lämplig stolpe eller sten.

Utflykt med våra dingar till Cova Rosa, en fin liten grotta som man kan åka in i med liten båt...

... eller simma in i.

Nu var det dags att dra sig norrut mot norra Ibiza för att segla över till Mallorca. Vi lämnade Formentera och som vanligt fick vi stötta med motorn eftersom det inte var någon bra seglingsvind. Det gick bra nästan hela vägen. Plötsligt började motorn låta konstigt och sedan dog den helt. Claes öppnade dörren till motorrummet och ut vällde rök samtidigt som våra brandvarnare tjöt för fullt i glatt sällskap av länspumpslarmet! Kakofoni av värsta slag!

Skräckslagen slängde Anna sig på VHF-radion och ropade upp Tindra som låg ganska nära. De vände direkt och fick ganska snart ut en bogseringslina. De har ju en viss vana vid att bogsera Andante vid det här laget och vi är så tacksamma för att de ställer upp! Nu var ångesten stor på Andante. Claes kunde snabbt konstatera att det inte brann. Röken var ljus och ganska snart förstod han, med hjälp av Lars på mobilen, att det var avgasrök vi såg. 

Det visade sig att avgasmanifolden (dvs grenröret/värmeväxlaren) hade lossat med tre av fyra skruvar och därmed gick alla avgaser ut i maskinrummet. Förmodligen hade inte reparatören i Horta fått fast boxen ordentligt när han bytte drivskiva och vi hade inte tänkt på att kolla om den behövde efterdras. Nu kunde Claes enkelt dra fast lådan och när vi kom fram till Portinatx släppte vi bogseringen och kunde starta motorn igen. Men det tog ett tag att få ut avgaslukten ur båten! Ibland får man vara glad för att problem kan vara enkla att åtgärda.

Vi ankrade i den vackra viken vid Portinatx och tidigt nästa morgon vinkade vi hejdå till Tindra. De skulle till den östra sidan av Mallorca medan vi siktade mot den västra delen av ön. 

Portinatx. En vacker vik på norra Ibiza.

Hej då, Tindra! Vi ses snart igen.