Balearerna del 4 Menorca
Vi fortsätter vår segling bland Balearernas vackra ankringsvikar. I vårt förra inlägg firade vi midsommar i Pollensabukten, Mallorca. På midsommardagens morgon tog vi upp ankaret och styrde österut mot Menorca, den nordligaste ön i ögruppen Balearerna.
Andante för ankar i Cala Teulera, Menorca
Himlen var klarblå och solen sken på oss när vi tuffade ut ur Pollensabukten för motor tidigt på midsommardagen. Tyvärr var det inte mycket vind så det blev motorsegling större delen av dagen. Sundet mellan Mallorca och Menorca är drygt 30 sjömil där det är som smalast och det tog oss cirka 6 timmar.
Det var lite långt att ta sig till Mahon på östra sidan samma dag som vi kom från Mallorca och vi väntade sämre väder. Därför gjorde vi ett stopp i Cala Son Saura och blev inblåsta medan mistralen pumpade ut vind norr om oss.
En vacker midsommardagsmorgon lämnar vi Pollensabukten tillsammans med Wind. Menorcas platta kust är väldigt olik Mallorcas klippiga väst- och nordkust.
Ett par dagar senare fick vi fin segling mot Mahon. Den sista biten, när vi hade rundat det sydöstra hörnet av Menorca, hade vi jobbig motsjö så det kändes skönt att komma in i lä.
Mahon är Menorcas administrativa huvudort. Där finns en naturlig djuphamn som sträcker sig 5 km in från kusten och är upp till 900 meter bred och därmed en av världens största naturliga hamnar. Man får inte ankra där men det finns flera marinor. För oss som vill ankra finns Cala Teulera just till höger om infarten till viken. Ankringen har bara två smala rännor, en ut mot kusten och en åt Mahon, vilket gör den väldigt skyddad.
Det blev några trevliga dagar i den fina ankringsviken tillsammans med Maria och Jonas på Wind och den norska båten Pingså med Ingrid och Nils Petter innan de fortsatte till Sardinien. Vi åt tapas och drack sundowners och tog dingarna in till Mahon för att handla och se oss omkring. En förmiddag hade vi intensivträning på vår SUP, som vi dittills inte hade haft tillräckligt platt vatten för att komma igång med ordentligt. Ingrid hjälpte oss med användbara tips.
En kvällstur till Mahon och Ingrids SUP-skola
Mahon sägs vara födelseplats för majonnäs, vilket man ju hör på namnet. Historien lyder som följande, hertigen av Richelieus franska kock saknade smör till såsen när han lagade mat till segerfesten 1756 efter slaget med britterna vid Port Mahon. Han använde olja istället och fick då, ja, majonnäs!
Namnet på staden däremot, kommer från den kartagiske generalen Magón Barca, Hannibals bror. Han kom till Balearerna för att rekrytera de fruktade stenkastarna, som givit ögruppen sitt namn, till det andra puniska kriget år 205 f.Kr.
Hela kustremsan utanför Mahon är fylld med fortifikationer av olika slag. Mitt i inloppet ligger en ö med en gammal karantäns- och lasarettsanläggning. Ön ligger på Cala Teuleras västra sida och på andra sidan ankringen ligger udden som är Menorcas och Spaniens östligaste punkt. En strategiskt viktigt punkt genom århundraden och inte särskilt förvånande, ligger där en stor fästning, Fortaleza de Isabel II, även kallad La Mola efter namnet på halvön.
Vi vandrade upp till La Mola tillsammans med Maria och Jonas. Fortet är ett av Europas största militära anläggningar och man behöver många timmar om man ska hinna med hela området. Det är det värt. Där finns även information om Mahons tidigare historia.
Drottning Isabel II beslöt att bygga fästningen för att försvara Mahons hamn, vars läge var mycket intressant ur brittiskt och franskt perspektiv. Man använde grunden av ett tidigare brittiskt fort och byggde en anläggning som när den var klar 1870 redan var utdaterad på grund av den militära utvecklingen. Samma öde som Waxholms fästning och flera andra fort som byggdes under samma tid.
Andante mitt i bild med karantäns- och lasarettsön Isla del Lazareto i bakgrunden.
På väg upp till La Mola
La Molas portal byggd 1852
Utsikt från La Mola. Delar av ruiner från ett ryskt sjukhus med kyrkogård som Katarina den stora lät bygga på halvön.
Hannibals bror Magón har lånat sitt namn till Mahon. I kulvertarna finns många porträtt på historiska personer som på olika sätt är inblandade i stadens historia, till exempel Churchills anfader, den förste hertigen av Marlborough, som givit sitt namn åt 1700-tals fortet på andra sidan inloppet till Mahon.
Ett virrvarr av tunnlar går mellan byggnaderna
Utsikt från fortet mot Mahon med ankringen i förgrunden. Logement med målningar av uniformer på utsidan.
När Wind och Pingså seglat iväg till Sardinien stannade vi kvar en dag och passade på att ta en tur in till Mahon. Den här gången hann vi se lite mer av staden och handla på Mercadona, en god bit från dingebryggan.
Fair winds till Maria och Jonas som seglade vidare österut! Hoppas att vi ses igen!
Genom den grävda rännan tar man sig in i Mahons stora havsvik. Där inne finns olika slags marinor och en liten dingebrygga vid farleden.
Mahon med den lilla sjöjungfrun, fiskmarknaden och den fina gamla staden på höjden ovanför hamnen. Gillar man inte trappor tar man hissen upp, eller tvärtom!
En tidig morgon, just när solen gick upp, lättade vi ankar och styrde tillbaka till Mallorca. Den här gången siktade vi på Alcúdiabukten, som ligger närmare än Pollensabukten från Mahon sett.
Det blev en rullig och jobbig överfart vilket vi inte riktigt räknat med men väderprognoser stämmer ju inte alltid. Ankringen vi tänkt lägga oss i visade sig vara full av båtar så vi fortsatte längst in till det södra hörnet av den stora bukten, till Platia S'Estanyol, och hann precis komma iordning innan solen gick ner. Det blev en rullig natt och nästa morgon kunde vi inte komma iväg tillräckligt fort för att ta oss tillbaka till den betydligt trevligare Pollensabukten.
Vi hade bokat en plats i PortsIB-marinan i Port de Pollensa och det var vår 10-åriga bröllopsdag. Det skulle vi fira med en middag på stan.
Lite trötta efter ett tufft dygn men maten var god och vi fick en trevlig kväll i Port de Pollensa när vi firade 10 år! 🥂🍾💖
I vårt nästa blogginlägg utforskar vi Pollensa och Alcúdia samt får efterlängtat besök hemifrån.
Kommentarer
Skicka en kommentar